Den mjuka staten

»Under lång tid har feminismen velat förklara samhällets ofullkomlighet med att män styr. I sommar har det kommit en bok som vänder på steken. Dess tes är att kvinnornas framryckning har förändrat Sverige i grunden, till det sämre. Utvecklingen avseende skolan, universiteten, rättsväsendet, statsförvaltningen och den allmänna samhällsandan kan härledas till ”feminiseringen av samhället”. I långa stycken delar jag bokens beskrivning av intellektuellt förfall, men misstror deras förklaring. Det sista vi behöver är ännu en gruppteori. Då Den mjuka staten är seriös och gör långtgående påståenden ska jag ägna två artiklar åt att diskutera den … en omsorgsfullt argumenterad bok, gediget underbyggd med vetenskap och logiskt tänkande …« Lena Andersson i Svenska Dagbladet

»Bokens hypotes är intressant och öppnar för ett fält som vi diskuterar för lite och för onyanserat i offentligheten, inte minst där stora skillnader visar sig på gruppnivå mellan könen, som pojkarnas betyg eller varför mäns och kvinnors politiska värderingar skiljer sig så mycket åt.« Erik Jersenius i Dagens Nyheter

»I Sverige har lärare mist sin auktoritet, poliser uppmanats att undvika konfrontation, vård har länge trumfat straff och ytterst få tjänstemän döms för tjänstefel trots flagranta överträdelser. Några av konsekvenserna är, enligt författarna, att klyftan mellan den mjuka offentliga sektorn och det hårdare näringslivet ökat, att framför allt kvinnor kämpar med en orimlig arbetsbörda i de nya genuskontrakten, och att en stark och emotionellt driven wokekultur tagit plats på institutionerna. Paret Olsson kräver ingen intellektuell underkastelse utan uppmuntrar snarare till egen reflektion. Den mjuka staten vill möjligen fånga alltför mycket i en och samma förklaringsmodell, men den har förutsättningar att göra sina läsare förvånade, upprörda, generade och förbannade, var och en utifrån sina positioner i frågorna. Men paret Olsson kräver ingen intellektuell underkastelse utan uppmuntrar snarare till egen reflektion. Det här är en bok som kommer att få många att grunna över de livsval som gjorts och varför livet – egentligen – blev som det blev.« Gunilla Kindstrand i Svenska Dagbladet

»… författarna vill problematisera förändringar i social kultur och samhällsstyrning som de relaterar till den ökande mängden kvinnor i maktpositioner inom myndigheter, skola och utbildningsväsende samt näringsliv. De argumenterar för att Sverige på grund av detta fått en förändrad organisationskultur. Boken erbjuder bitvis intressanta perspektiv och frågeställningar och många av de frågor som diskuteras, såsom problem med måluppfyllelse inom skolan, är väl värda att reflektera kring. Detta oavsett om läsaren håller med om grundtesen eller inte. Helhetsbetyg: 4 av 5.« Elin Forsgren i BTJ

»Här är en bok som det officiella Sverige kommer att bli tvungen att ignorera. Den är till och med skriven av två respektabla medborgare som knappast kan avskrivas som rasister, fascister, populister eller nostalgiker från Skåne, Halland eller Blekinge. Den ena är professor i teoretisk filosofi, den andra är utbildad arkivarie och sjuksköterska med mångårig erfarenhet från offentlig sektor. Ändå landar deras folkhemsporträtt som en slägga i den finaste porslinsutställningen. Vad får denna duo att gå emot Stockholmsnormen för män och kvinnor år 2024 och riskera att bli svartlistade? Det kräver en bra förklaring. Förklaringen är att sanningen, enligt författarna, måste fram, kosta vad det kosta vill. Och sanningen är att den progressiva spridningen av egalitära och feminina bedömningar, särskilt inom den offentliga sektorns institutioner och självförståelse, har allvarliga konsekvenser för statsmakten och den kulturella sammanhållningen. I boken presenteras forskning från flera discipliner och det betonas att jämställdhet mellan kvinnor och män har många positiva aspekter. [Författarna] har bara fräckheten att fokusera på den mindre uppmärksammade negativa utvecklingen sedan 1970-talet. På så sätt kan boken läsas som en alternativ historia om föregångslandet Sverige, berättad i 13 kapitel med fotnoter, litteraturförteckning och mycket statistik. Det är ett imponerande pionjärarbete. Det vore en gåva om Den mjuka staten kunde ges ut på danska så att fler kunde läsa den innan den danska välfärdsstaten utsätts för samma förstörelse inifrån.« Mikael Jalving i Kontrast (Danmark)

»… boken är i första hand en uppvisning i misogyni. Författarna beklagar att pojkar i en jämställd skola inte får utlopp för sin instinkt att skapa hierarkier (med flickor längst ned). Den feminina kulturen i Sverige tvingar mannen att sköta dagligt hemarbete “såsom disk och tvätt, trots att han inte är särdeles intresserad av detta”, och kvinnan att “orientera sig mot yrkeslivet, något som hon å sin sida inte direkt vurmar för”. Den mjuka staten hade aldrig klarat vetenskaplig granskning (en typisk ”manlig ritual” som hör till den ”maskulina intressesfären”). Men bokens stora problem är inte vetenskapligt utan moraliskt: Författarna nyttjar vilseledande metoder för att dra slutsatser som misstänkliggör kvinnor som grupp. Det kan bara betraktas som en del av en målmedveten kamp mot deras plats och inflytande i samhället. Kvinnorna ska kuvas.« Jesper Ahlin Marceta i Göteborgs-Posten

»Bokens innehåll kastar ljus över en mängd olika fenomen i samhällsdebatten … och är rekommenderad läsning för alla som vill förstå vår samtid. Ibland skulle den ha behövt kompletteras av ett kristet perspektiv – att både manlighet och kvinnlighet behöver underställas Jesu herravälde och alltså formas av Kristi sinnelag – men som sekulärt inlägg är den ändå väl värd att läsa och reflektera över.« Olof Edsinger i For Bibel og Bekjennelse

»Den mjuka staten handlar alltså om den ökande feminiseringen i skola och offentlig sektor. Svenska kyrkan platsar väl in, men det skriver inte författarna mycket om. Jag fattar i alla fall! Konsekvensen fattar jag också: Ett samhälle som inte håller samman, men väl riskerar att falla samman … Kanske skulle jag inte riktigt hålla med om att ”en betydande majoritet av landets präster” är kvinnor. Inte ännu. Men snart nog. Däremot är feminiseringen av kyrkolivet uppenbar. Är det lika tydligt hur gamla tiders manliga präster såg på kallelsen på ett manligt sätt – ”att leva för att arbeta” – och att feminiseringen rakt av gett oss en annan kultur, där präster ”arbetar för att leva”? ”Går till jobbet”, som Karl Marx och Friedrich Engels skulle säga. Håll i er nu, för jag tror slutsatsen förklarar en hel del för Svenska kyrkans vidkommande: ”På grund av den feminina instrumentella synen på arbete som därigenom vinner mark har dessutom motivationen och den energi som investeras i arbetet minskat.” Så här får man självfallet inte uttrycka sig och likväl tror jag att det är sant – och en rimlig förklaring till att det blev som det blev.« Dag Sandahl

»Boken väcker tankar om att det ligger något djupare under den antagna feminiseringen. Författarna avslutar med att skriva att de inte tar ställning till om den nämnda utvecklingen är av godo eller ondo. Däremot menar de att det finns anledning att ta deras hypotes på allvar om man är missnöjd med samhällets, skolans och kulturens utveckling. Man kan ha invändningar mot denna formulering, då boken handlar om de negativa följderna av ett feminiserat samhälle, men författarna vill förmodligen framhålla att de inte presenterar några egentliga lösningar utan snarare vill upplysa. Något de lyckas med: om boken tas emot seriöst är det djupa frågor som man ställs inför. Är jämställdheten ett klåfingrigt experiment med vår mänsklighet? Kan det femininas goda sidor, såsom omsorg, appliceras på offentligheten utan att det får negativa följder?« Anton Carlson i Epoch Times

»’Att samhället och staten blivit mjukare och snällare är det få som förnekar. Frågan är vad det beror på och huruvida det alltid är önskvärt’, skriver de [författarna] – och svarar själva ungefär ”det är kvinnorna, dumbom”: att kvinnor tar mer plats i offentligheten kan leda till Sveriges ”långsamma och obönhörliga sönderfall” och en hel västlig civilisations ”upplösning”. Boken kokar kort sagt ner till denna varning, med selekterad statistik som belägg.« Heidi Avellan i Sydsvenskan

»En konsekvens av Sveriges könsdemografiska förändring är således att själva ämnet könsdemografi blir ett tabuämne. Liksom invandringskritiker anklagas för främlingsförakt har flera invändningar mot Olsson & Olsson gällt hur debatten om könsdemografi piskar upp kvinnoförakt. Värdet med Olsson & Olssons könsdemografiska hypotes är att det synliggör flera sakområden där en mjuk stat, präglad av feminina egenskaper, inte lyckas bekämpa maskulina egenskaper. Dessa egenskaper har istället funnit ny form inom klaner, kriminella gäng, och religiösa sekter. Den mjuka staten lägger således grunden för, och kan inte rå på, det separatistiska maskulina samhälle som nu växer fram i Sverige.« Johan Gärdebo i Fokus

»De båda författarna hävdar att det svenska samhällets förfall (?) beror på att kvinnorna har fått ett avgörande inflytande på samhällsutvecklingen. Romarrikets förfall nämns som exempel på ett samhälle som gick under när kvinnorna fått dominera. De i tiden mer närliggande exemplen på samhällskollapser såsom Sovjetunionens och det Tredje rikets omnämns inte. Dessa var ju samhällen som långt ifrån kan kallas kvinnliga … Boken kan inte helt avfärdas som förtäckt SD-propaganda eller som en könsvariant av de gamla nazistiska folkutbytesteorierna. Med hjälp av omfattande vetenskapliga studier om kvinnors och mäns olikheter – på aggregerad nivå – bygger de båda författarna upp vad de kallar den könsdemografiska hypotesen. Studierna riskerar förblinda en och en annan okritisk läsare.« Bonnie Bernström i Tidningen NU

”Ett fantastiskt arbete, ’long overdue’. Detta borde verkligen kunna bli ett tändande spån för en debatt som Sverige borde haft sedan decennier, men som vi nogsamt undvikit.” Guy Madison, professor i psykologi, Umeå universitet

”Ett utmärkt arbete, en viktig bok, kanske en av de viktigaste för att förstå den samtid vi lever i.” Klaus Solberg Söilen, professor i företagsekonomi, Högskolan i Halmstad