De degraderade

Beskrivning

När den tysta majoriteten börjar tala …

Gula västarna i Frankrike.
Brexitörerna i Storbritannien.
Frihetskonvojerna i Kanada.
Bönderna i Nederländerna.

De är alla uttryck för en ny social rörelse som vuxit fram på senare år i Västvärlden, hävdar den franske geografen Christophe Guilluy. I sin bok De degraderade sätter han in denna rörelse i ett historiskt sammanhang och beskriver hur den, trots att den gror utanför de etablerade partiernas och organisationernas hägn, har stöd av en folkmajoritet. Den länge tystade majoriteten har börjat tala, menar författaren.

Christophe Guilluy är en fransk geograf och sam­hällsdebattör, mest känd för sin teori om det »perifera Frankrike«, som syftar på de ­regioner där den politiska ­eliten tappat kontakten med arbetarklassen. De degraderade är den ­första boken att översättas till svenska. Författaren har tidigare publicerat bl.a. följande böcker:

»Atlas över franska sociala klyftor« (2000),
»Bön för en folklig vänster« (2011),
»Frankrikes periferi: Hur arbetarklassen har offrats« (2014),
»De övre skiktens skymning« (2016),
»No Society: Slutet för den västerländska medel­klassen« (2018),
»De vanliga människornas tid« (2020),
»Dialog i periferin« (2022).

CHRISTOPHE GUILLUY OM DEN NYA RÖRELSEN

Den nya rörelsen skiljer sig från tidigare sek­lers proteströrelser. Till skillnad från de sociala rörelserna under 1800- och 1900-talet strider den inte för att erövra nya rättigheter, utan för att bevara sin sociala och kulturella ställning.

Rörelsen är sociologiskt ovan­­lig och består av grupper med olika ursprung och ställning: arbetare, tjänstemän, bönder, egna företa­gare, privat­- och statsanställda, unga, arbets­lösa, pensionärer.

Även geografiskt är den ovanlig. I vilket land den än ­dy­ker upp Brexitanhängarna i ­Eng­land, Gula västarna i Frank­rike, Frihets­konvojerna i Kanada, bönderna i ­Nederlän­derna har den sina rötter i ­periferin, långt ifrån den nyliberala ­model­lens metropoler. Varje gång väcker den en våg av solidaritet och får stöd av en ­majoritet, som instinktivt identi­fierar sig med protesterna.

Rörelsen hämtar sin styrka i den kraft som uppstår då en majoritet av vanliga människor riskerar sin sociala och kulturella ställning, och den går inte att kontrollera med de styrandes berättelse. Inte heller går den att »köpa« man kan inte köpa människor som slåss både för att bevara sin köpkraft och för att ta sig ur det existen­tiella kaos som orsakats av eliterna.