I huvudet på en förläggare
- frågor och svar om Karneval
Jag får ofta frågor om Karneval förlag. Inte minst från dem som kommer i kontakt med förlagets böcker via sociala medier och inte har någon tidigare kännedom om Karneval. Därför har jag nedan ställt samman svar på några av de vanligaste frågorna men även tagit med frågor som jag ställt till mig själv.
Björn Eklund, 13 oktober 2026
Om förlaget
Vem står bakom Karneval förlag?
Det är jag, Björn Eklund. Jag är både förläggare och ägare.
Har Karneval några delägare?
Nej. Jag driver verksamheten av egen kraft och utifrån egna intressen. Jag har inga kopplingar till politiska partier eller andra politiska organisationer.
När startade Karneval?
År 2006.
Vad var motivet?
Att ha ett bokförlag var en dröm jag länge hade haft. När jag fick en summa pengar i min hand från min tidigare arbetsgivare Ordfront så tänkte jag att det var dags att försöka förverkliga den drömmen (jag berättar om min tid på Ordfront på en annan plats på denna hemsida). Vid den tiden hade jag samlat på mig en del praktiska erfarenheter om publicistisk verksamhet. Jag tänkte att jag därför skulle kunna få ett förlag att flyta.
Varifrån kommer ditt intresse för böcker?
Jag har alltid varit intresserad av det fastän mina föräldrar inte läste böcker. Själv ville jag läsa själv innan jag kunde göra det. Jag tvingade min storasyster att göra det för mig. När jag var sju år startade jag ett eget bibliotek för ungarna i kvarteret. Tydligen ansåg jag redan då att det var viktigt att sprida tryckta budskap.
Varför heter förlaget Karneval?
Jag fick idén då jag läste om medeltida karnevaler i en bok av Ronny Ambjörnsson. Medan karnevalerna pågick ansågs det vara fritt fram för folk att säga vad de tyckte. Att häckla överheten var tillåtet. För några dagar vändes den vardagliga ordningen uppochner. Lammet plågade vargen, greven passade upp på bonden, liket mässade över prästen.
Hur ska man tolka Karnevals logotyp?
Det är upp till betraktaren. En del ser ett dansande par, andra en narrkåpa. Den mångtydiga bilden av Per Åhlin är jag nöjd med och har behållit ograverad sedan starten.
Vilka var de första böckerna som Karneval gav ut?
Det var två böcker som skrivits i skuggan av Irakkriget: Terry Jones krig mot kriget mot terrorismen av Monty Python-medlemmen Terry Jones och Herr Galloway åker till Washington av den brittiske politikern George Galloway.
Hur många titlar ger Karneval ut per år?
Cirka 20. Totalt har det blivit drygt 350 stycken.
Var håller Karneval till?
I Vitabergsparken på Södermalm i Stockholm. Där hyr jag en stuga på ett rum och kök. När jag startade höll jag till i ett sovrum i min familjs lägenhet.
Vilka jobbar med Karnevals böcker?
Jag driver förlaget med hjälp av ett nätverk av frilansmedarbetare. Redaktörer, korrekturläsare, fotografer, översättare, formgivare, dataexperter, lektörer, ekonomer med mera. Distribution och lagerhållning sköts av Förlagssystem i Stockholm och Falun. Maia Marketing har utformat Karnevals hemsida och bistår med annonsering och marknadsföring. Ibland får jag hjälp av familj och vänner.
Om böckerna
Vad ger Karneval ut för typ av böcker?
Allmänutgivning kallas det. Alltså att utgivningen har stor ämnesbredd och är populärt inriktad. I huvudsak ger jag ut facklitteratur men stänger inte dörren för någonting. Jag ger även ut en hel del bilderböcker för barn.
Hur väljer du ut böckerna?
Jag utgår ifrån vad jag själv tycker är intressant. Om jag stöter på manus som jag inte kan relatera till, så avstår jag. I grunden är min drivkraft att försöka göra mig själv lite mindre okunnig. De böcker jag ger ut är sådana som jag själv har haft glädje eller nytta av att läsa. Min förhoppning är att de då också kan intressera andra. Sedan finns det självklart en rad praktiska hinder på vägen. Exempelvis ekonomiska aspekter som jag måste ta hänsyn till. Många fantastiska böcker på andra språk ligger utom räckhåll för mig då kostnaderna att låta översätta dem är för stora.
Det är en väldigt subjektiv utgångspunkt ...
Jo, men jag begriper inte hur man annars ska gå tillväga. Det är ju mitt eget förlag. Vem ska jag vända mig till för att få vägledning?
... till experter?
Jag tar självklart råd av kunniga personer när jag tycker att det behövs, men historien visar att så kallade experter inte alltid vet bäst. Ibland är sådana rentav mer lättlurade än vanliga människor. Ju mer utbildning man har och ju mer etablerade medier man konsumerar, desto mer exponeras man för samhällets propaganda. I Salem i USA på 1600-talet var det ledande personer vid det framstående Harvarduniversitetet som gick i spetsen för häxprocesserna.
Vad kännetecknar din utgivning?
Det som jag tycker är spännande är böcker som ifrågasätter så kallade konventionella visdomar,1 alltså uppfattningar som många tror på men som kanske inte är riktigt vad som påstås. Jag ser ingen poäng i att ge ut böcker som bara upprepar någonting som redan är allmänt känt. Man kan säga att min inriktning bara är en variant av vanligt journalistiskt arbete: Att ifrågasätta, undersöka och förmedla nya perspektiv.
Vill Karneval driva opinion?
Det har jag inget emot att göra, men det får i så fall komma som en bieffekt av publiceringarna. Jag strävar inte själv efter att synas. Mitt bidrag i sammanhanget ser jag som att just publicera böcker.
I reklamen står det att Karneval ger ut böcker som ”annars inte skulle komma ut” ...
Det är ingen tom slogan även om det kan låta så. När jag köper utländska rättigheter är det nästan alltid så att Karneval är det enda svenska förlaget som visar intresse. Hade jag inte låtit översätta och utge dessa böcker, hade de förmodligen aldrig nått den svenska bokmarknaden. När det gäller svenska originalböcker är det självklart svårare att säga hur det förhåller sig. Men det är inte ovanligt att jag är den som tar initiativet till en bok.
Hur kom du i kontakt med Barbro Lindgren?
Strax efter att jag hade startat förlaget frågade jag henne om hon inte hade någon bok åt mig, och det hade hon. Det visade sig att jag råkade kontakta henne vid en tidpunkt då hennes gamla förlag kanske inte riktigt vårdade hennes utgivning, så som jag uppfattar att man gör idag efter att hon fick Almapriset 2014 (priset till Astrid Lindgrens minne). Många av Barbro Lindgrens klassiska böcker – som Sagan om den lilla farbrorn, Hemligtserien och Sparvelserien – var då inte tillgängliga. När jag föreslog att vi skulle börja återutge en del av dessa så togs det väl emot i Glömminge.
Hur kommer barnböckerna in i bilden?
När mina barn var små läste jag mycket bilderböcker. Nu är de stora och då är min barnbokslista en ursäkt för mig att kunna få fortsätta att göra det.
Hur väljer du ut dem då?
På liknande sätt som jag väljer vuxenböcker. Jag följer mina egna sympatier. Gerda Muller föll jag för genom att jag råkade se en bild som hon gjort. Samma sak var det med Yvan Pommaux och Loek Koopmans. Sedan upptäckte jag att dessa barnboksgiganter var i stort sett oöversatta till svenska. Just nu håller jag på att gå igenom Michael Rosens verkslista, en skattkammare som också den till stora delar visar sig vara orörd av svenska förlag.
Carl-Göran Ekerwald är en annan återkommande författare ...
Jag hade gillat Ekerwald alltsedan jag läst hans bok Diogenes lykta på 1980-talet. Jag brukade inte missa att lyssna på honom när han föreläste på ABF-huset eller Rönnells antikvariat i Stockholm. En fantastisk muntlig berättare! När jag startade eget var Ekerwald en av dem som jag kontaktade. Ett förlag måste ha en barlast också, tänkte jag. Inte bara behandla dagsaktualiteter. Det resulterade i Läsa innantill och bli en annan och senare till ett tiotal andra böcker. Den som blev den sista heter Fördelen med att bli gammal och kom 2023, samma år som författaren fyllde hundra.
Har Karneval haft några storsäljare?
Det beror på hur man räknar. Ett par titlar har sålt i över 30 000 ex: Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee av Dee Brown och Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett. Ett par har sålt i över 20 000 ex: Mentaliseringsboken av Per Wallroth och Sagan om den lilla farbrorn av Barbro Lindgren och Eva Eriksson. Några har sålt i över 10 000 ex: som Kapitalet i tjugoförsta århundradet av Thomas Piketty, Titta Hamlet av Barbro Lindgren och Anna Höglund, Och cancern bara försvann av Sven Erik Nordin, Vad händer med klimatet? av Lennart Bengtsson och Reinfeldteffekten av Aron Etzler. Men den typen av siffror är ovanliga. Normalt sett blir upplagorna väsentligt lägre.
Vissa säger att Karneval är ett vänsterförlag ...
Böcker med teman som vetter åt ekonomisk jämlikhet och antiimperialism kan kanske sägas ha en vänsterprägel. Själv tänker jag inte så mycket på vad som är vänster eller höger – vad nu de beteckningarna står för idag – när jag sovrar bland tänkbara bokprojekt. För mig väger andra kriterier än författarens politiska hemhörighet eller bokens politiska tendens tyngre – som att en bok är intressant, välskriven och bara väldigt bra. Jag vet inte heller riktigt vad en ”vänsterposition” är i till exempel klimatfrågan, dietfrågan, covidfrågan eller invandringsfrågan – frågor som tas upp i Karnevals böcker.
Andra säger att Karneval är ett högerförlag …
Det förvånar mig. Förmodligen har det att göra med att all kritik av till exempel politisk korrekthet, klimatortodoxi och multikulturalism, som kommer till uttryck i böcker från Karneval, av många, felaktigt skulle jag säga, förknippas med ”höger”.
Vad har präglat Karnevals utgivning de senaste åren?
Kanske att utgivningen har blivit mer ”kulturkritisk”, om man med det menar kritisk till de idéer eller ideologier som dominerar kulturlivet och samhällsdebatten. Jag känner ett allt större främlingskap inför dem. Exempelvis har jag givit ut flera böcker som granskar den så kallade wokeideologin, bland annat Kollektiv galenskap av den konservative Douglas Murray och Så vann woke av vänsterdebattören Joanna Williams. Jag har även givit ut en mängd böcker som ifrågasätter dogmer på andra områden, till exempel hälsa. Här kan jag nämna böcker som Robert Whitakers Pillerparadoxen, Jason Fungs Diabeteskoden, Gary Taubes Därför keto och Malcolm
Kendricks Hjärthälsans hemligheter.
Varför har Karneval givit ut så många covidrelaterade böcker?
När en pandemi proklamerades och någon form av undantagstillstånd infördes över nästan hela världen våren 2020 blev jag intresserad av att försöka förstå vad det var som hände. Jag var redan från start skeptisk till de tolkningar som spreds av svenska medier, myndigheter och politiker. Kanske för att jag genom de böcker jag publicerat av den danske läkaren Peter Gøtzsche redan hade fått upp ögonen för läkemedelsindustrins korrumperande inflytande. Detta intresse har sedan bara växt och lett till att jag publicerat en rad böcker om epidemier, virus, vacciner, immunförsvar med mera. Senast gav jag ut Covidkuppen av vetenskapsjournalisten Debbie Lerman, en bok som visar att åtgärderna mot covid sattes in inom ramen för en militär operation. Tidigare har jag publicerat böcker som Falsklarm om corona? av mikrobiologen Sucharit Bhakdi, Varför det mesta du vet om covid-19 är fel av läkaren Sebastian Rushworth, Vilken punkt har vi nått? av filosofen Giorgio Agamben, Dödsorsak okänd av finansanalytikern Edward Dowd och Vaccineffekten av Robert F. Kennedy jr.
Hur har dessa böcker tagits emot?
När det gäller traditionella medier – med tystnad. Enda undantaget under alla dessa år var att Jonas Gardell recenserade Rushworths bok i Expressen. Trots detta har flera av böckerna, tack vare engagerade privatpersoner och stor uppmärksamhet på sociala och alternativa medier, nått många läsare. Det är hoppingivande. Samtidigt är det talande för hur stora medier fungerar idag.
Om läsarna
Hur når Karnevals böcker sina läsare?
Jag har genom åren fått kontakt med en stor skara personer som återkommande köper böcker direkt från förlaget. Denna skara växer hela tiden inte minst genom sociala medier. Den är Karnevals viktigaste grund.
Hur tas böckerna emot i sociala medier?
På Facebook genererar Karnevals bokannonser en stor mängd besök, likes, delningar och kommentarer. De sistnämnda kan vara allt från extremt negativa till extremt positiva, vilket leder till intensiva slagväxlingar i trådarna.
Raderar du inte negativa inlägg?
Bara om jag ser att någon går till upprepade eller hårda personangrepp.
Deltar du själv i debatten?
Jag avstår i möjligaste mån. Främst för att jag ogärna vill diskutera sakinnehållet i böckerna eftersom jag tycker att det är bokförfattarens uppgift. Bara för att jag publicerar en bok betyder det inte nödvändigtvis att jag håller med om det som står på sidorna. Däremot försvarar jag självklart med näbbar och klor de utgivningsbeslut jag tar.
Hur är det med kultursidorna då?
Det händer att kultursidor tar upp Karnevals böcker, men för det mesta gör de inte det. För att nå ut med Karnevals böcker har dock kultursidorna inte så stor betydelse. Dessutom har de få läsare. Om däremot någon person med verkligt många följare på sociala medier – som Lars Bern – tar upp en bok syns däremot genast en effekt på försäljningssiffrorna.
Om kritiken
Vad är det för kritik som Karnevals böcker får?
Det är framför allt böcker i vissa ”heta” ämnen som genererar en strid ström av invändningar. Hit hör de covidrelaterade böckerna liksom dem om klimat, invandring och internationella storkonflikter.
Karneval har kritiserats för att ge ut ”antivaxxare” ...
Det är uttryck för en vansklig debattmetod skulle jag säga. Så kallade ad hominemargument, där nedgörande etiketter klistras på meningsmotståndaren, har ju inget sakligt värde. Att som många då gör fokusera på just sådana argument innebär att de lämnar walkover i sakfrågorna och därmed förlorar debatten. Saklig kritik är en annan femma, men någon sådan har inte synts till i svenska medier när det gäller till exempel Robert F. Kennedy jr.
Men är inte Robert F. Kennedy jr en ”antivaxxare” då?
Mitt intryck är att de som kallar RFK jr för det sällan har läst honom eller tagit del av vad han sagt i andra sammanhang. Om man gör det går det inte att upprätthålla bilden av honom som någon ”vettvilling” eller ”hemsk människa”, vilket väl är den betydelse som ”antivaxxare” har idag. Inte heller om man tolkar etiketteringen bokstavligt träffar den, tycker jag. Kennedy är inte emot vacciner i sig. Han är för ökad vaccinsäkerhet. ”Antivaxxer”-etiketteringen är vansklig också på så sätt att den bygger på antagandet att det alltid skulle vara fel att vara emot vacciner – trots att det finns många kända exempel på vacciner som orsakat skador.
Karneval har också fått kritik för att ge ut ”klimatförnekare” ...
Det är ett epitet som fyller en liknande funktion som ”antivaxxare”. Genom att stämpla kritiker av den rådande synen på klimat som ”klimatförnekare”, och därmed associera sådana till förintelseförnekare, stryps debatten och någon allsidig diskussion kommer aldrig till stånd. Det är vad som skett i Sverige där över hela det politiska spektret i stort sett bara Greta Thunbergs perspektiv är tillåtet. Det är talande att SVT och Dagens Nyheter, som satsat stora resurser på att bevaka klimatet, aldrig bjuder in personer som Lennart Bengtsson eller Patrick Moore att medverka. Journalistiken har övergetts för någonting som mer liknar kampanjmakeri.
Men är inte Patrick Moore en ”klimatförnekare” då?
Det är en bisarr term. Ingen förnekar att ett klimat existerar, särskilt inte någon som likt Patrick Moore skriver en hel bok om detsamma. Inte heller förnekar han att klimatet förändras – hans bok handlar bland annat om hur klimatet har genomgått stora förändringar inklusive dramatiska temperaturväxlingar under miljontals år, och det utan att några antropogena koldioxidutsläpp varit inblandade. Däremot kan man säga att Moore – till skillnad från Lennart Bengtsson och Michael Shellenberger som håller sig inom FN:s klimatpanels ramar – är en ”klimatkrisförnekare”. Han menar att larmen om en klimatkris är ogrundade, att koldioxidhalten inte styr jordens temperatur och att dagens koldioxidhalt snarare är för låg än för hög. Helt klart är hans bok skriven i en kättersk eller ”karnevalisk” anda.
Även Lars Åbergs böcker har fått kritik ...
Jo, det stämmer, men ännu mer beröm. De fyra reportageböckerna som Karneval utgivit av honom om hur Sverige har förändrats av massinvandringen har i stort tagits emot väl. Jag har faktiskt sällan givit ut böcker som fått så mycket uppskattning både från medier och vanliga läsare. Men självklart finns det undantag. I Sydsvenskan associerades Lars Åberg, i en recension av boken Framtidsstaden, med nazism. Andra har nöjt sig med att peka ut honom som rasist.
Hur är det med böckerna om ”internationella storkonflikter” då?
Vanligen anses det ”kontroversiellt” att ifrågasätta västliga perspektiv på konflikter. Under Vietnamkriget fick inte USA kritiseras, under Kosovokriget fick inte Nato kritiseras och så vidare. Att såsom Karneval gjort publicera böcker om till exempel Ukrainakriget eller svensk säkerhetspolitik som inte följer det västliga narrativet möter motstånd. Böckerna stöts då i allmänhet diskret men bestämt ut från vidare kulturella kretslopp och offentliga sammanhang. De sågas av Bibliotekstjänst, tas inte in i Akademibokhandelns sortiment, får inte statligt stöd, recenseras inte och så vidare. När Karneval till exempel 2021 gav ut en bok av professor Ola Tunander – en av världens främsta experter på ubåtsoperationer i svenska vatten – som kastade nytt ljus över händelsen med den grundstötta sovjetiska ubåten i Blekinge skärgård 40 år tidigare, så väckte det noll uppmärksamhet i mainstreammedia. Författaren fick in en liten insändare i Blekinge Läns Tidning. Det var allt.
Hur tas Karnevals böcker om Israel–Palestina-konflikten emot?
Här är situationen inte lika illa. Även om stora delar av den politiska och mediala eliten är obegripligt Israelvänliga, så lever kvar en mer balanserad syn på konflikten, en restprodukt från en tid när Sverige hade en självständig utrikespolitik. Det gör att de böcker Karneval ger ut om denna konflikt inte generellt är lika ”kontroversiella” som dem om Ukrainakriget.
Några kallar Karnevals böcker om Israel–Palestina-konflikten för ”pro-palestinska” ...
Jag grundar inte min utgivning på att vara ”pro” någon etnisk grupp eller nationalitet. I detta fall handlar det mera om att vara ”pro-rättvisa” skulle jag säga, alltså att palestinierna är den klart förfördelade parten i denna mer än hundraåriga konflikt. Hade situationen varit den omvända – att det var en palestinsk stat som med våld etablerats på ett område med stor israelisk/judisk majoritet och denna palestinska stat hade etniskt rensat miljoner och dödat tiotusentals israeliska civila – så skulle jag förmodligen ha valt att ge ut böcker som kunde betecknas som ”pro-israeliska”.
Och hur är det med Ukrainaböckerna då?
De böcker jag gav ut 2014–2015 av bland andra den amerikanske statsvetaren John Mearsheimer och den polsk-brittiske historikern Richard Sakwa togs väl emot i stora medier. Men från och med 2022, efter att Ryssland invaderat Ukraina, har det så kallade Overtonfönstret2 i medierna stängts om Ukrainakriget. Den svenska allmänheten tillåts inte ta del av objektiva analyser, bara inslag som följer Natos narrativ får förekomma. Objektiva analyser avfärdas som rysk propaganda. Likriktningen av opinionen är här närmast hundraprocentig. De böcker jag givit ut på senare tid – av till exempel Jacques Baud och Ola Tunander – får därför inget utrymme, fastän de håller en mycket hög nivå. I Bauds fall har inskränkningarna av yttrandefriheten gått ett steg till, då EU har infört sanktioner mot honom. Sanktionerna innebär bland annat att han, som är bosatt i Bryssel, har fått sina ekonomiska tillgångar frysta och belagts med reseförbud i hela EU. Grannar hjälper honom att överleva.En stor skandal i Europas hjärta som våra stora medier inte alls rapporterar om.
Strävar du efter att ge ut kontroversiella böcker?
Jag ser inget egenvärde i att en bok är ”kontroversiell”. Jag skulle föredra att Karnevals böcker blev allmänt hyllade, men med tanke på att de officiella narrativen på många områden idag är så falska, så blir verkligt intressanta böcker nästan per automatik ”kontroversiella”.
Om ekonomin
Hur finansierar Karneval sin utgivning?
Jag lever i hög grad på att sälja böcker, främst till privatpersoner. Omsättningen brukar ligga på cirka fyra miljoner kronor per år. Försäljningen sker i huvudsak via tre kanaler: Karnevals egen hemsida och via internetbokhandlarna Adlibris och Bokus. De fysiska bokhandlarna liksom biblioteken köper in Karnevals böcker i mindre utsträckning.
Har Karneval några lån?
Jag tog ett lån på 250000 för att köpa lokalkontraktet. Sedan kan jag ibland behöva ta lån för att hantera tillfälliga likviditetssvackor.
Hur går det då?
Jag reder mig. Under hela tiden jag drivit Karneval har jag haft hela min försörjning från förlagsverksamheten, något som var ett av mina mål när jag startade. Men det är inte frågan om stora överskott, vilket kan bekräftas av mina inkomstdeklarationer. Det viktiga för mig är att kunna fortsätta verksamheten med den rätt unika inriktning på utgivningen jag har idag. De låga avkastningskraven gör det möjligt för mig att ge ut böcker som går emot normala ekonomiska förlagskalkyler.
Om det statliga litteraturstödet
Får Karneval statligt litteraturstöd?
Ja, men i liten utsträckning. För barnboksutgivningen har förlaget en hygglig stödkvot, men för facklitteraturen får förlaget sällan stöd.
Varför då?
Jag vet inte. Kulturrådet motiverar inte sina beslut.
Men vad tror du är skälet?
Jag misstänker att kulturrådets facklitterära grupp tillämpar politiska kriterier när den tar beslut. Jag ser ett mönster i hur Kulturrådet behandlat Karnevals böcker de senaste tio åren. Om du, som Karneval gör, ger ut ”kulturkritiska” böcker som ifrågasätter statligt sanktionerade ideologier på områden som woke, hbtqi, säkerhetspolitik, klimat och medicin, får du nästan alltid räkna med avslag. Det spelar ingen roll om bokens författare är Sveriges främsta klimatexpert. Avvikelser från den ”rätta läran” tolereras sällan. Ingen av de många kvalificerade covidrelaterade böcker som Karneval givit ut har exempelvis fått stöd. Var det för att de inte följde Folkhälsomyndighetens rekommendationer, kan man undra.
Har du varit i kontakt med Kulturrådet om detta?
Jag gjorde ett försök för några år sedan och skrev en debattartikel i branschorganet Svensk Bokhandel. Efter det blev det lite bättre ett tag men sedan blev det lika illa igen. Så som det facklitterära stödet fungerar nu tycker jag att det lika gärna kan läggas ner. Då blir det åtminstone konkurrens på lika villkor mellan förlagen.
Hur borde stödet utformas menar du då?
Ska man nu ha ett statligt litteraturstöd, så borde det utformas generellt så att politisk styrning undviks. Eller så utformar man det som presstödet, där det är tidningarna som får stöd, inte enskilda artiklar. Stödet skulle i så fall gå till förlaget och inte till enskilda böcker – förlaget skulle då kanske först få bevisa att det är en kvalificerad utgivare. På det sättet skulle man flytta makten att på detaljnivå avgöra vad som är ”kvalitet” från en statlig myndighet till förläggarna.
Du har också startat ett eget litteraturstöd?
Ja, jag tar emot stöd från privatpersoner som vill hjälpa till att finansiera stora översättningar. Jag låter också de som vill skänka lite mer pengar vara med och välja ut den bok som ska översättas.
Om framtiden
Hur ser du på Karnevals framtid?
Jag tror att det kommer att finnas ett fortsatt stort behov av förlag som inte tar konventionella visdomar för givna. Här ser jag en nisch där Karneval kanske i ännu högre grad än hittills kan frodas. Lite tillspetsat kan man säga att Karnevals affärsidé är att ”profitera” på de dåliga tiderna. Och de dåliga tiderna ser jag tyvärr ingen ände på.
Är det något du vill förändra med förlaget?
I så fall skulle det kanske vara att expandera det koncept jag har, inte att förändra det. Det skulle vara intressant att ge ut dubbelt så många titlar som nådde ut till dubbelt så många människor … Men för att kunna göra något sådant så måste förlaget organiseras om och jag måste få kontakt med personer som skulle vilja hjälpa till att göra en sådan satsning. Det handlar om att få in både kompetens och kapital.
Slutligen, vad vill du säga till dem som vill stödja Karneval?
Det bästa stödet är att köpa böcker direkt från Karneval. Andra sätt kan vara att be det lokala biblioteket köpa in Karnevals böcker eller att hjälpa till att sprida information om dem på nätet.
1 En allmänt accepterad och utbredd föreställning om någonting som inte nödvändigtvis är sann. I modern tid introducerades begreppet av nationalekonomen John Kenneth Galbraith. Synonymer: allmän kunskap, majoritetsuppfattning, truism, dominerande ideologi, ortodoxi, plattityd, partilinje.
2 Overtonfönstret, uppkallat efter den amerikanske samhällsdebattören Joseph Overton (1960–2003), är det spektrum av idéer som anses vara acceptabla att få framföras i offentliga debatter.
