Syriens tystade röster

Beskrivning

Fastän kriget i Syrien har pågått i över åtta år så är vår förståelse av detta krig – dess orsaker, förlopp och karaktär – fortfarande ofullstän­dig eller falsk.

Det hävdar Patrik ­Paulov i ­Syriens tystade röster. Med hjälp av egna källor i landet, läckta diploma­tis­ka dokument och rapporter i såväl alternativa som etablerade interna­tio­nella medier ifrågasätter han den officiella versionen av kriget, som svenska medier och politiker förmedlat och fortsätter att förmedla än idag.

En central fråga handlar om den omfattande ut­länds­ka inbland­ningen i kriget från USA:s, Turkiets och flera gulf­staters sida. I den meningen är ­Syrienkriget inte något inbördes­krig, utan ett interventionskrig.

Patrik Paulov tar även upp den roll som Sverige ­spe­lat, bland annat genom att ansluta sig till EU:s sanktioner och backa upp en oppositionsrörelse som har deltagit i folkfördrivning och mord tillsammans med en terrorist­organisation.

OM FÖRFATTAREN
Patrik Paulov är frilansjournalist.

FRÅN MOTTAGANDET I MEDIER

SYRISKA RÖSTER
»Innan kriget bröt ut bodde vi i ett säkert land, och vi hade knappt hört talas om kriminalitet och stölder. Priserna var låga, och utbildning och vård var gratis. I Homs syntes inga hem­lösa eller tiggare på gatorna.«
Rima Sawah, lärare, Homs

»Nittiofem procent av rebellerna är extrema islamister allierade med al-Qaida. Sanningen är den att västländerna uppmuntrar och stödjer terrorism i Syrien. De stödjer rebeller som håller på att förstöra hela det syriska samhället. Jag menar att väst har ett ansvar för varje civil människa som dödas i Syrien.«
Agnes Mariam, abbedissa, Qara

»Jag vet att det finns många syrier som flytt till Sverige, så jag skulle vilja passa på att säga till dem att ert land behöver er. Kom tillbaka och hjälp till att återuppbygga det. Syrien är så gott som befriat från terrorister«
Tony Sayegh, läkare, Aleppo

»Jag skulle vilja ställa alla politiker och journa­lister till svars för allt de sagt och gjort, för alla lögner. De har aldrig lyssnat på oss vanliga syrier. Jag gick i grundskolan och gymnasiet i östra Aleppo. Jag känner min hemstad och mitt folk. Men politikerna och journalisterna har bara lyssnat på den andra sidan.«
Fadia Restom, exilsyrier, Jönköping

UR BOKEN
Att spegla konflikten genom de syrier vars verklighetsbild sällan eller aldrig har fått komma fram i de stora svenska medierna är ett av syftena med den här boken.

Det betyder inte att deras upplevelser och åsikter är hela sanningen. Det finns som bekant många syrier i och utanför landet som har en diametralt motsatt bild av det mesta. Dessa syriers vittnesmål och deras verklighetsbeskrivning har vi alla tagit del av om och om igen sedan kriget inleddes.

Men också de mest övertygade motståndarna till Syriens nuvarande styre, de som vittnat om tortyr och övergrepp och som kräver att Bashar al-Assad ska ställas inför rätta, också de borde – i demokratins, yttrandefrihetens och den framtida fredens namn – vara för att ensidigheten bryts och att den mångfald av röster och uppfattningar som faktiskt finns i Syrien får en chans att höras.

För Tony, Aliaa, Rima, Bashar, May, Elissar och andra som ni kommer att möta på följande sidor är livs levande människor i Syrien som drömmer om att snart få leva i fred och att allt det som raserats ska återuppbyggas.

Att spegla den utländska inblandningen i kriget är en annan central del av innehållet på de följande sidorna. Det smutsiga spelet bakom konflikten är så massivt och har fått så fasansfulla effekter att det borde granskas och studeras under lång tid framöver.

Det är ett avskräckande exempel på hur det kan gå när rika, mäktiga länder i väst tillsammans med medeltidslika kungaregimer i Mellanöstern bestämmer sig för att störta ett annat lands regering – genom att ösa in vapen och pengar till krafter som går i al-Qaidagrundaren Usama bin Ladins fotspår.

Den i Sverige mest nedtystade delen av denna inblandning utifrån handlar om vårt eget lands agerande. Vid sidan av biståndet till livsviktiga humanitära insatser i FN-regi och det stora mottagandet av flyktingar från Syrien finns mindre kända och mindre smickrande insatser från svensk sida.

Som när den svenska regeringens representanter deltog på konferenser och planerade att ”skapa demokrati” i Syrien tillsammans med Saudiarabien och andra kungadiktaturer. Eller när svenskt bistånd gick till krafter som bedrev etnisk rensning tillsammans med den av FN terrorstämplade organisationen Jabhat al-Nusra.

Den utländska inblandningen är ett ämne som kommer upp i samtalet med Aleppoläkaren Tony Sayegh i maj 2016.

Om du fick bestämma, vad borde omvärlden göra för att hjälpa Syrien och dess folk att komma bort från krigets helvete? frågar jag honom.

”Jag ska ge dig ett kort svar. Lämna oss i fred. Bry er inte om oss, glöm att vi finns …”

Det blir tyst. Jag tror nästan att samtalet brutits ännu en gång.

Jag frågar om han är kvar, får ett försiktigt svar och ber honom förklara vad han menar med att vi ska glömma bort syrierna.

”Jo, det vi behöver är att USA, Europa, Turkiet och Gulfstaterna lämnar oss i fred och slutar stödja terroristerna. Det borde tas ett beslut i FN:s säkerhetsråd om att andra stater ska hålla sig borta från Syrien och att alla de som stött terroristerna ska bestraffas.

När ni lämnat oss i fred, när ni glömt oss, då är jag liksom de flesta syrier övertygade om att den syriska armén kan skapa fred.”

Jag kan inte glömma Syrien. Jag kan inte glömma Tony Sayeghs och andra syriers vittnesmål om den tragedi som pågått i över åtta års tid.

Men jag är inte syrier, och det är därför inte min sak att peka ut vilken väg som är rätt eller fel för Syrien. Det är inte min sak att peka ut vilka som är bäst lämpade att leda landet på vägen mot fred och försoning, mot återuppbyggnad och bättre levnadsförhållanden och mot demokrati och ökad respekt för mänskliga rättigheter.

Rätten att avgöra Syriens framtid tillhör endast det syriska folket. Det har slagits fast upprepade gånger i FN:s säkerhetsråd resolutioner.

Katastrofen i Syrien beror till stor del på att denna rätt inte respek­terats. Att andra staters ledare agerat över huvudet på det syriska folket. Att de agerat i strid med syriernas intressen.

Att skeppa in tusentals ton vapen till extremistgrupper som bombat skolor och bussterminaler, förstört infrastruktur och industrier och tystat meningsmotståndare – det har inte bidragit till demokrati, det har inte stärkt respekten för de mänskliga rättigheterna och det har inte skapat bättre levnadsförhållanden.

Kriget och dess fasor går inte att göra ogjorda. Men det finns möjligheter att minska lidandet i Syrien. Det finns möjligheter för ett enskilt litet land som Sverige att snabbt och med enkla medel göra en positiv insats.

När detta skrivs i maj 2019 hörs nödropen inifrån Syrien om akut brist på bränsle, mediciner och andra livsnödvändiga varor. Att lägga till den förödelse och nöd som åtta år av krig orsakat.

Utrikesminister Margot Wallström skulle kunna lyssna på det syriska folkets krav på att häva EU:s ekonomiska sanktioner. Hon skulle kunna lägga in sitt veto i utrikesrådet mot en förlängning av sanktionerna.

Det skulle snabbt bidra till att förbättra den humanitära situa­tionen och underlätta återbyggnaden. Och det skulle förbättra möjligheten för syrierna att åter få fart på reformprocessen och skapa en bättre framtid.