Illa far landet (pocket)

“En rasande uppgörelse med en ekonomistisk samtid, men också med en socialdemokrati som förlorat kraft, röst och självförtroende – Illa far landet­ är en sällsynt skarp beskrivning av vår samtid. Den gör också något så ovanligt och uppfordrande som att föreslå att samhället skulle kunna se annorlunda ut.” Marika Lindgren Åsbrink i Tiden

“Jag stryker under, viker hörn, sätter utropstecken och läser högt för omgivningen. Det var länge sen jag kände mig så upplyft av en så svidande samhällskritik som den som serveras av Tony Judt.” Liv Beckström i Kommunalarbetaren

“Boken är rena citatsamlingen. Men allra starkast är uppfordran att åter börja tala om andra värden än de ekonomiska, för att på så sätt påminna om vad Staten var bra för. Det är som om det förflutna talar genom Judt, för att för­bereda oss på att ta itu med fram­tiden igen.” John Swedenmark i LO-Tidningen

“Illa far landet blev genast omdiskuterad bland Europas vilsna socialdemokrater. Men bör läsas av alla. Hans civilisationskritik är härlig; skarpa formuleringar, historisk kunskap och ett eftertryckligt försvar för grå, kompromissökande social­demokrati; för Väst­europas lyckliga decennier, som råkar sammanfalla med hans eget liv och minnes­arbetet i nattmörkret, men nu på väg att förskingras och upp­lösas i ‘individualitetens stoft och damm’. Illa far landet är en varning att inte glömma.” Per Wirtén i Expressen

“Judt lyckas göra socialdemokratins historia oväntat underhållande, delvis för att han är en fantastisk satiriker. Dagens allra mest hopplösa social­demokrater och nyliberaler har försett honom med först­klassigt stoff. De breda och djupa kunskaperna om efterkrigs­tidens historia imponerar.” Ola Wihlke i Dalarnas Tidning

“Styrkan ligger i det historiska siktdjupet. Man får syn på hur kollektivt handlande för det gemensamma bästa, inte hysteriska privatiseringar, vitaliserar och stabili­serar skakiga klassamhällen. Och hur snabbt framsteg kan raseras och tanken somna in. Jag hoppas att Illa far landet blir läst och diskuterad långt utanför den krympande social­demokratins krets. Gärna av tokliberaler, terrorister och bank­direktörer.” Jan Eklund i DN

“Judt har, tror jag, en poäng när han hävdar att vi nu måste börja intressera oss för staten igen. Vad ska den göra? Och vad ska den inte göra? Som liberal är jag rent principiellt mest intresserad av den senare frågan. Men jag kan inte släppa Judts frågor­ kring konsekvenserna av en alltför naken stat: Vad händer med ett samhälle där staten bara förknippas med över­vakning, repression och brandkårsutryckningar för att lösa ut ­banker som hamnat på gäld­stugan?” Per Svensson i Sydsvenskan

“Socialdemokratin lyckades ska­pa­ ett anständigt samhälle, men i dag tycks inte ens social­demokraterna själva minnas vad de en gång tog sig för. Judt är historikern vars sista uppgift var att försöka få oss att minnas ett unikt samhällsbygge medan det vittrar sönder. Kanske kan Illa far landet bli den teoretiska grundtext som vänstersocial­demokraterna alltid tycks ha saknat?” Daniel Suhonen i Aftonbladet

“Ett bra sätt att medvetandegöra sig om vad alliansregeringen håller på med är att läsa Tony Judts bok Illa far landet … Sådana som Reagan och Thatcher (och Fredrik Reinfeldt) förväxlar frihet att tjäna pengar med frihet, vilket leder till ojämlikhet, fattigdom och cynism. Dessa politiker, skriver han, ‘känner stolthet över att vara tillräckligt hårda för att tillfoga andra smärta’. En bra beskrivning av dagens alliansregering! Jag skäms för dem, men själva är de stolta över plågor de åsamkat de mest utsatta.” Maria-Pia Boëthius i ETC