Beskrivning
Hur livet blev är en unik rapport inifrån om hur det är att åldras och bli gammal i Sverige idag. Boken av prästen och psykologen Elisabeth Arborelius bygger på långa och förtroliga samtal med över 50 människor som är mellan 75 och 98 år gamla.
Hur livet blev är en bok för alla som funderar över vad åldrande och ålderdom innebär. Den riktar sig såväl till dem som själva är äldre eller har äldre anhöriga, som till dem som arbetar med äldre eller har behov av att reflektera över livets mening.
Hur är det att åldras och bli gammal? Det ville prästen och psykologen Elisabeth Arborelius ta reda på genom att tillfråga – de gamla själva. Under flera års tid gjorde hon hembesök hos äldre på Södermalm i Stockholm för att samtala om åldrandets villkor.
I Hur livet blev får vi möta över 50 äldre människor. De berättar om hur deras liv har varit, vad som upptar deras tankar, hur de ser på de kvarvarande dagarna och det avslut som närmar sig allt snabbare.
Samtalen har i hög grad styrts av de gamla själva och ger en osminkad bild av hur det är att åldras. Ett återkommande tema är de stora och smärtsamma problem som de äldre antingen har varit med om eller upplever i sin vardag.
»De bilder man visar i media på äldre är ofta retuscherade för att undvika en sann bild av åldrandet. Jag uppfattar att man generellt i samhället förnekar åldrandet snarare än att acceptera det. Det är tabu att prata om hur det verkligen är«, skriver Elisabeth Arborelius.
»Det handlar om oss«
»Min mamma som blev bortemot 100 år uttryckte upprördhet över tilltagande begränsningar med ökad ålder och sa: ”Det här hade jag aldrig räknat med, det var ingenting vi någonsin pratade om.”
Alla dessa människor som vi ser på stan, på bussen, på tunnelbanan: äldre med sina rullatorer och sin osäkra gång. Men – det är dom.
Det gäller inte mig. Jag är inte där. Och jag kommer aldrig dit. Ville jag intala mig för några år sedan.
En av mina äldsta vänner försvinner gradvis in i demens från 65 års ålder. Mina samtal med en annan nära vän handlar alltmer om trötthet, artros, restless legs, blodtrycksfall och vi inser att det inte är något tillfälligt – vi närmar oss åldrandet och döden. Ett halvår senare får min make sin första hjärtinfarkt. Då är vi 75 och 80 år.
Nu är vi där. Åldrandets förfall har satt i gång. Hur ska vi klara av att handskas med detta? Det handlar inte längre om dom. Det handlar om oss.« Elisabeth Arborelius
De gamla berättar
Ur innehållet
Ålderstrappan lutar alltmer neråt
Sverker – ilskan över alla sjukdomar som kommer med åren
Greta – när åldrandet alltmer begränsar livet
Eva – ”det är inte så roligt längre”
Desirée ringer 112 när vanmakten tar över
Ellen står på tröskeln till döden
När det som sopats under mattan kommer fram
Eivor vill synliggöra det som skaver
Veronika erfar att hennes döda barn måste få finnas till
Den kognitiva svikten tränger sig på
Gustaf och Ebba vill planera livet för begynnande demens
Förlamande depression
Camilla drabbas av depression för första gången
Kjell är suicidal efter år av förluster
Lage hamnar i svår depression efter att ett barnbarn får en cancerdiagnos
Finns det inga gränser hur mycket en människa kan drabbas
Marianne lever i ett minfält med risk för misshandel …
Den nakna insikten om åldrandet
Torbjörn – karriären avbröts av sjukdomar
Marie-louise har länge accepterar åldrandet – men plötsligt …
Livet är inte enkelt – men nya möjligheter kan öppnas
Gunilla lever med ständiga förluster alltsedan barndomen …
Siv – trots allt blev det ändå bra till slut
Britt – psykiskt levande i ett fysiskt fängelse
Margareta – vitaliteten hittar nya uttryck
Sista delen av livet – vad är det mest angelägna?
Lilly – ”hur blir jag vän med vemodet?”
Caroline – ”jag har det så bra”
Miranda – maken dog och livet går vidare
Reviews
Det finns inga recensioner ännu.