Framtidsstaden (pocket)

Beskrivning

Det finns två berättelser om Malmö.

En optimistisk, som tar fasta på Öresunds­­­­inte­gratio­nen, högskolan, kulturblandningen och den unga befolkningen.

En pessimistisk, som handlar om den ur­hol­kade ekonomin, segregationen, krimi­na­liteten och kultur­kon­flik­terna.

Anhängarna av de båda ­­berät­tel­serna tycks emellertid vara ense om en sak: Att Malmö är ”Framtids­staden” och att det vi idag kan iaktta i staden, imor­gon kan bli verklighet i hela Sverige.

Men vad är det då som händer i Sveriges tredje största stad ­– bortom högtids­tal och svartmålningar? Lars Åberg gav sig ut på en resa i den stad där han bott i nästan hela
sitt liv för att söka svaren.

OM FÖRFATTAREN

Lars Åberg är journalist och författare till ett drygt tjugotal böcker, bland andra Cowboy. På drift i ett annat Amerika (2002), Heder och samvete. En bok om heders­kultur i Sverige (tillsammans med Eduardo Grutzky, 2013), Egna röster, egna bilder. När somalier själva berättar (2014) och de i USA utgivna West samt Floating in Sausalito (med foto­grafen Lars Strandberg, 2011 och 2016).

”Jag har bott i staden i nästan 60 år. Jag har cyklat till skolan över fält som senare blivit höghusområden, mina barn har växt upp här, jag har varit engagerad i det lokala kulturlivet och samhällsdebatten – och jag har sett den radikala förvandlingen från 1970-talets kulturfientliga utflyttningsort till 2010-talets expansiva inflyttningsort. Befinner man sig länge i samma miljö kan det ta tid att uppfatta hur förhållandena förändrats. Så en dag tvingas man söka vård på sjukhuset – och i ett slag inser man hur annorlunda allting har blivit. Jag tror att många kan ha den erfarenheten av Malmö; ett slags ketchupeffekt som bidrar till att man blir orolig för hur välfärdssamhället över huvud taget ska kunna leva vidare.”

RÖSTER FRÅN FRAMTIDSSTADEN

”Folkvandringar har alltid förekommit och de förvandlar de större städerna först. Nu kan de från resten av Sverige komma hit och se vad som kommer att hända hos dem om några år. Och detta menar jag på gott och ont eftersom jag älskar Malmö.” Greg Dingizian, fastighetsägare

”Vi kommer snart att tycka att 2017 var en oskyldig tid. Jag säger ibland: ’Så gör vi inte i Sverige.’ Då svarar de: ’Vad är det med dig, mannen? Så gör vi, så är det.’ De är 100 som säger ’så gör vi’ och vi är 10 som säger ’det får ni inte’. Vem får rätt i slutänden?” Mikael Johansson, domstolssamordnare, Malmö tingsrätt

”Det krävdes en väldig insats för att häva den förlamning som ­rådde. Vi renoverade för mycket stora belopp för att få tillbaka
någon form av värdighet i området. Men det går åt rätt håll, det har blivit lugnare i husen.” Mats Nilsson förvaltningschef, Malmös kommunala bostadsbolag

”Tidigare bodde många i miljonhusen. Nu har vi en stor kategori som bor på gatan.” Marie Jensen, sjuksköterska och säkerhets-
handläggare, Skånes universitetssjukhus

”De kulturer och personer som har velat ha ett segregerat samhälle har blivit fler och har fått mer att säga till om.” Jahangir Hosseinkhah, chef på Jobb Malmös anställningsenhet

”Rosengård är en sluten värld. Många vuxna lämnar ald­rig stads­de­len. Men om man lever byliv kommer man ingen vart.” Dialy Mory Diabaté, coach, Malmö Boxningsklubb

”Man ska titta på Malmö just när det gäller utanför­skapet och hålla upp ett varningens finger. Vad sker om vi inte tar de här problemen på allvar och vågar ta tuffa diskussioner och fatta lite obehagliga beslut?” Torbjörn Tegnhammar, oppositionsråd (M)

”Vi har en extremt stark utveckling vad gäller arbets­tillfällen. Här finns en internationell befolkning som pratar flera språk. Att du har många flerspråkiga ung­­domar är bara ett problem om du inte får utveckla dina språk.” Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunstyrelsens ordförande (S)

FRÅN DEBATTEN OM BOKEN

”Det är stark kritik mot såväl politiker som tjänste­män i Malmö stad. Även för den som inte delar svaren som är underförstådda i Åbergs text så är det en intressant debattbok som på ett förtjänstfullt sätt belyser problemområden i Malmös såväl som Sveriges utveckling.”
Jorun Koca Jakobsson i BTJ

”[Lars Åberg] säger att integrationen i Malmö har misslyckats, inte för att det finns en strukturell rasism i samhället utan snarare en strukturell välvilja där man har kört samma integrationsprojekt i tjugo år och problemen bara har blivit större. Det här kommer att diskuteras jättemycket. Jag tycker att han skriver rakt, han har bra argumentation … Jag tycker att den här är väl värd att läsa oavsett om man bor i Kalix, Hudiksvall eller Värnamo.”
Magnus Utvik i Gomorron, Sverige, SVT

”Ett stycke gott journalistiskt hantverk om tunga och allvarliga problem. Framtidsstaden är en av de viktigaste böckerna som jag läst på mycket länge. Inte minst har Lars Åberg lyckats att gestalta konsekvenserna av politisk ovilja att se saker och ting som de är. Boken är mycket lärorik och samtidigt smått skrämmande i sin vardaglighet. Många som är och som varit aktiva i (kommun)politiken kommer att känna igen sig i olika saker.”
Widar Andersson i Folkbladet

”Lars Åbergs nya bok om Malmö är en rysare. Politikerna måste ta hans ödesmättade fråga på allvar … I dag mildras flera av Malmös problem med stöd från resten av Sverige. När staden plågas av en mordvåg som har dränerat hela Skåne på erfarna utredare kommer hjälp från andra polisdistrikt. Och kommunen får fem miljarder kronor i utjämningsbidrag varje år, en fjärdedel av budgeten. Om resten av Sverige blir som Malmö, vem ska då betala?”
Patrik Kronqvist i Expressen

”Journalisten Lars Åberg kan sitt Malmö. Så hans nya bok är angelägen läsning för var och en som vill förstå sig på Sveriges tredje största stad. Men svar på titelns fråga ger inte hans reportage …
De problem Malmö har idag är inte bara Malmös. Men hur som helst måste de hanteras, inte skickas vidare … Ge staden en chans – då kan den fungera som förebild för resten av landet.”
Heidi Avellan i Sydsvenskan

”Medan omvärlden pekar fingrar och sparkar på en stad som ligger ner, är Malmö fullt upptaget med att lyfta upp sig själv i nackskinnet. Att påtala fel och brister är lätt – men det krävs Malmöbor för att kavla upp ärmarna och återigen slå världen med häpnad. Det har gjorts förr, och det kommer göras igen.”
Csaba Bene Perlenberg i Kvällsposten

”Vad är det för en stad Lars Åberg berättar om? Åberg har levt 60 år i Malmö. Jag lämnade födelsestaden vid 30 års ålder. Åberg har erfarenhet av samma slags Malmö som jag, vi är båda femtiotalister, vi rörde oss i ungefär samma kretsar och kan jämföra det gamla Malmö med det nya. Jag försökte göra det i min bok från 2015, Ett barn är fött på ­Sevedsplan. Från olika håll fick jag höra att jag var alldeles för pessimistisk i den. När jag nu reser genom Malmö med Åbergs bok tycker jag mig mest se en mängd exempel på att pessimismen är ytterst befogad.”
Thomas Nydahl på sin blogg

”Lars Åberg intervjuar, kunnigt och drivet, med ett enormt faktamaterial i ryggen, många människor, kommunala tjänstemän och politiker. Alla vill inte vara med. Ilmar Reepalu, Malmös starke S-man under många år, tackar till exempel nej. Men de som ställer upp har ofta en marknads­föringsinriktad retorik som är en slående kontrast till Åbergs beskrivningar av det sociala haveri som råder i delar av Malmö.
De ser samma stad men vill berätta olika historier om den. I mötet mellan de historierna – Åbergs nattsvart kritiska och de ansvarigas syn som är mer hoppfull – lever Framtidsstaden.
Som ni säkert anar delar jag inte Lars Åbergs syn på multikulturalismen som en katastrof och ytterst orsaken till de samhällsproblem vi ser idag. Men det är nyttigt att läsa hans bok. Han är inte ensam.”
Stefan Eklund i Göteborgs-Posten

”Om Åberg vore en skicklig skribent skulle hans text kunna vara förle­dande. Han resonerar fullt rimligt kring identitetspolitik, kring upplopp i de fattiga stadsdelarna och om rastlösa, oreflekterade integrationsprojekt. Han ställer det välmående, självförtjusta moderna Malmö mot det fattiga, marginaliserade.
Åbergs tes, som långtifrån bara skymtar i undertexten, är dock av grovhuggen natur. Välfärden är på väg att vittra sönder under bördan av invandrare och flyktingar. Dessa manipulerar de sociala systemen, vägrar arbeta, organiserar sig i maffialiknande strukturer eller stiger ut ur moskén beredda att offra sig för jihadismen.”
Olle Svenning i Aftonbladet

”En styrka i Åbergs välskrivna bok är att den synliggör en strukturell välvilja, som tycks härstamma från ett klassiskt borgerligt filantropiskt bildningsideal och som även dagens vänster verkar ha anammat. Inom ett sådant bildningsideal ger de mer bemedlade i samhället bistånd, ’gåvor’, till de mer behövande till exempel genom olika typer av projektstöd. Måhända är det dags att återuppliva det mer emanci­perade bildningsideal som fanns inom forna tiders arbetarrörelse; ett ideal som handlar mer om att stärka människors självförtroende samtidigt som samhället ställer rimliga krav på medborgares skyldigheter.
Bokens budskap förmedlar att många lokala makthavare verkar blun­da för utanförskapet i Malmö, men det låter sig tyvärr inte göras. Hoppet står till civilsamhället, till äldre och nyare folkrörelser och till en insiktsskapande folkbildning som frigör och fostrar människan till ansvar för sitt eget liv och för sin stad. Dagens Malmöbor borde kanske fråga sig vad de kan göra för Malmö, och inte enbart vad Malmö kan göra för dem.” Johan Söderman i ETC

”Handfallna och svamlande kommunala tjänstemän och politiker finns på många håll i Sverige. Är det någonstans kommunala politiker och tjänstemän däremot verkligen lyckats göra skillnad är det just i Malmö. Öresundsbron, högskolan, Västra hamnen och mycket annat som åstadkommits får Malmös kommunala politiker och tjänstemän att framstå som ett föredöme i sin målmedvetenhet. Den grå och tråki­ga industristaden med en dödsdömd industri har blivit en väl så vital stad som Stockholm och Göteborg.” Ola Andersson i Sydsvenskan

”Framtidsstaden är egentligen en dyster läsning. För den som letar efter kittlande detaljer och makabra händelser, som hur en socialsekreterare får sin bil sprängd efter att ha nekat en kvinna det bidrag hon sökt, är boken dock stundtals en skattkista. Läser man boken med sensationslystna glasögon missas dock bokens huvudsyfte. Åberg har gjort sin research, pratat med ansvariga, vistats bland de berörda och lagt örat mot asfalten och känt vibbarna i staden. De specifika fall och händelser han återger är snarare penseldrag som målar fram helhetsbilden i boken.” Anosh Ghasri i NWT

”Det tragiska är att Åberg inte ger några svar på hur vi kan se en framtid i Framtidsstaden. I stället tecknar han med svärta att det egentligen är för sent för allting – för välfärden, för Malmö, och därmed för Sverige. Det känns unket, bittert och långt ifrån den kraft som vålds­trötta Malmöbor visat den gångna veckan.”
Katrin Säfström i Kvällsposten

”I Sydsvenskan skriver Mikael Wiehe om mordet på Rosengård. Han gör det med starka känslor och stora ord. Känslorna är lätta att dela. Desto svårare att skriva under på hans entydiga förklaring till våldet i Malmös förorter. Visst har nyliberalism och avregleringar bidragit till att skapa ett mer ojämlikt samhälle men handlar det verkligen bara om detta? Knappast.
I sin förtjänstfulla bok om Malmö, Framtidsstaden, pekar Lars Åberg
på en mängd andra faktorer som också bidrar till problemen: föråldrat klantänkande, reaktionär hederskultur, patriarkala värderingar, Ebo-­lagstiftningen, en slapp vapenlagstiftning och en migrationspolitik som fått en gammal arbetarstad som Malmö att gå på knäna, till exempel … Ska vi få bukt med våld och orättvisor i vår älskade hemstad måste det nog till analyser av alla orsaker till problemen, inte bara av någon enstaka. Åberg öppnar med sin orädda bok för ett sådant samtal.”
Fredrik Ekelund i Sydsvenskan

”Lars Åbergs bok är en naken, saklig skildring av min barndomsstad. Åberg har, till skillnad från mig, förblivit Malmö trogen. I 60 år har han bott i Malmö, och i decennier har han, i egenskap av journa­list bevakat staden. Jag har svårt att tänka mig någon som är bättre skickad än Åberg att skildra Malmös förvandling från en tämligen homogen arbetarstad, präglad av Kockums, fotboll och socialdemokrati till den delade stad Malmö är idag.”
Ann Heberlein på Ledarsidorna

”Eftersom jag numera är rätt hemtam med analysmodellen ’det välfärdsindustriella komplexet’ blev jag upplivad av att läsa Framtidsstaden. Skriften framstår som en dokumentärroman om det välfärdsindustriella komplexet. Man får träffa både administratörerna och klienterna. De har namn, de fäller sina repliker och de beter sig precis som de ska enligt teorin.
Administratörerna – såväl kommunpolitiker som kommunens tjäns­te­män – gör som de alltid gjort. De pladdrar om hur bra de sköter sig och gnäller om att de behöver mer pengar … Klienterna låter sig inte påverkas av administratörernas insatser annat än att insatserna då och då kan förvandlas till fringe benefits … Administratörerna låter sig inte påverkas. Det gör väl inget om det inte blir några resultat? Det kan till och med vara en fördel, påpekar Åberg.”
Patrik Engellau på Det goda samhället

”I Malmö ryms både fattigdom och framtidstro. Men statistiken berättar om en dyster och oroande verklighet … Även om det rödgröna styret anstränger sig för att göra Malmö bra för alla finns det en oroande berättelse om Malmö här, i vår officiella statistik. Lite mindre spektakulär än dödsskjutningar, men minst lika dramatisk. Statistiska central­byrån, Boverket, Folkhälsomyndigheten och Brottsförebyggande rådet visar att de ekonomiska och sociala förutsättningarna är sämre för Malmö på nästan varje område …
Malmö är inte en stad, utan två, som sällan möts. Den sociala rörligheten minskar, när människor fastnar i strukturernas hårda grepp. Malmö behöver mer av det mesta som ökar tryggheten och tilliten. Inget samhälle mår bra av att ha det såhär.
Så som Malmö bitvis fungerar nu kan inte Sverige fungera.”
Liv Beckström i Dagens Arena

”Det är alltså infernobilden av Malmö Lars Åberg tecknar, och han bygger under den i intervjuer med forskare, kommunanställda, poliser och fastighetsägare. Frågan handlar till sist om ekonomi och välfärd: staten skjuter nu resurser till Malmös bräckliga ekonomi, men om Sverige följer Malmös väg, hur går det då med vård, omsorg och andra samhällsfunktioner i detta land?
… även om Sverige på både kommunal och statlig nivå är skyldigt till decennier av försummelser på integrationens område så är det ju långt ifrån hela sanningen. Skruvar man lite på optiken kan ju svensk integration i en europeisk jämförelse tvärtom se ut som en framgångssaga.”
Lars Linder i Dagens Nyheter

”Lars Åberg har under många år oroat sig för mångkultur, enklaver, bidragsberoende och källarmoskéer i Malmö – oftast i Rosengård. Framtidsstaden är en summering som har väckt starka känslor och fått berättigad kritik. Inramningen är ett obehagligt lockande exempel på Zygmunt Baumans begrepp retropia, alltså en utopi om det förlorade. I Åbergs fall ett före och ett efter den stora invandringens epok.
Åberg konstaterar att han inte längre är så orolig för klasskillnaderna, utan för värderingsklyftorna. Han efterlyser en hård paternalistisk stat som uppfostrar sin underklass, den han finner i Rosengård.”
Per Wirtén i Expressen

”Lars Åberg är en van och erkänd Malmöskildrare … Han har en för­må­ga att levandegöra systembrister på ett närmast kvävande vis.”
Csaba Bene Perlenberg i Kvällsposten

”Kommunens ansvar är stort. Kanske övermäktigt stort på några områden. Det vill till att hjälpas åt. Ett sätt att hjälpas åt är att andra städer tar intryck av Malmös erfarenheter och se till att inte vandra lika djupt in i problemen som vad Malmö har gjort. Vad kan Linköping göra bättre? Domineras insatserna i problemstadsdelarna av tramsiga projekt eller av en genomtänkt och konsekvent struktur? Hur kan Motala undvika att problemen förvärras? Förnekelse bor granne med kaos.”
Widar Andersson i Corren

”Sammantaget är boken en gedigen och mycket imponerande dokumentationsinsats om situationen, främst i Malmös så kallade sociala problemområden. Om man inte gillar den samtidsbild som de många fakta- och åsiktsfragmenten visar fram kan man antingen skjuta budbäraren Lars Åberg, och ägna sig åt simpel faktaresistent verklighetsförnekelse. Eller så kan man börja tänka på hur man ska förbättra den uppkomna situationen i Malmös problemförorter.
Kan all denna dokumentation avfärdas som fördomar, överdrifter, svartmålning? Vi-och-dom-tänkande? Är de ett osolidariskt hugg i ryg­­gen på Malmö stad? Bör man tona ner verklighetsbeskrivningen så att politiker, företagare och ’imagekonsulter’ kan marknadsföra Malmö som ett positivt varumärke på väg åt rätt håll in i en ljusnande marknadsframtid?
Är vidare den nakna sanningen rasistisk, en invandrarfientlig konspiration som ’objektivt gynnar’ Sverigedemokraterna? Eller bör man som journalist säga som det är (som man har funnit verkligheten efter undersökning) för att därmed få till en konstruktiv diskussion om möjliga förändringsvägar att gå framåt?
Jag anser det senare vara journalisters plikt och allmänhetens rätt. Den vägen har Lars Åberg modigt följt.”
Hans Norebrink på bloggen Lindelöf.nu

”Han skriver om de problem som den ökade invandringen fört med sig och hur de förvärrats därför att ledande politiker och tjänstemän nonchalerat och/eller förtigit dem. I en rad stadsdelar har arbetslösheten, de dåliga skolresultaten och kriminaliteten blivit långt större problem än vad samhället och myndigheterna borde acceptera. Åbergs essäistiska genomgång kan hjälpa till att bilda opinion för det stora omtag som skulle behövas. Det räcker inte med skärpta gränskontroller och asylbestämmelser – integrationen är avgörande, både samhällsekonomiskt och för invandringspolitikens legitimitet …”
Gunnar Wetterberg i Respons

”Mycket av det Åberg pekar på är upprörande och viktigt att ta itu med: antisemitismen (som är extra chockerande i den stad som tog emot så många av de danska judarna i oktober 1943), projektraseriet (i mycket framdrivet av statens och EU:s bidragspolitik) och tendensen att tumma på grundläggande värderingar i den mångkulturella ’förståelsens’ namn. Det vore bra om Åbergs inlägg kan bidra till en omprövning.
Lars Åberg har talat med många människor, läst åtskilligt officiell doku­mentation och framför allt sett och följt i media stadens utveckling, han är verkligen kunnig och påläst, han muttrar inte i skägget, han skriver i klartext vad han tycker och tänker och han lindar inte in orden i bomull. Det känns uppfriskande att läsa något bortom tillrättalagda doktriner och tuggade, upprepade retorikteser.
Det finns vissa påtagliga och handfasta fakta, det som benämns utveckling har spårat ur i vissa områden, med extremt hög arbetslöshet, stor kriminalitet och en stark tilltro till ett liv av bidragsberoende. Det mest märkliga är att denna så kallade utveckling har pågått under lång tid, utan kraftfulla ingrepp eller åtgärder. Ändlösa förslag och beredningar av politiker och tjänstemän har inte lett till någonting. Problem har skrivits om med ordet utmaningar och ingen uppföljning och utvärdering har skett, kontroll har saknats. Det ser jag som det mest häpnadsväckande i boken, den totala förnekelsen, den utopiska skönmålningen av en dystopi. Av politiker och tjänstemän i årtionde efter årtionde.”
Bo Bjelvehammar i Tidningen Kulturen

”Den första känslan som infann sig under läsningen av Framtidsstaden var lättnad. Åbergs mörka skildring av Malmö där han bott i nära 60 år ingjuter inget större hopp för framtiden, även om de positiva sidorna av stadens utveckling är väl belysta. Den normala reaktionen borde ha varit sorg, ilska eller kanske uppgivenhet. I stället alltså lättnad. Han kallar en spade en spade utan rädsla för normaliseringar. Framför allt beskriver han inte problem som utmaningar. Det känns på något sätt journalistiskt.
Vidare ser han lösningar på många av problemen eftersom de i stor utsträckning orsakats av politiker, som kan röstas bort, och etablerade medier, som är förändringsbenägna. Det besvärliga är att boken är synnerligen dåligt anpassad till de flesta filterbubblor, och torde därmed kunna göra alla upprörda. Framtidsstaden ligger dock rätt i tiden. Vi ser alltmer orädd och komplex rapportering i etablerade medier om de frågor som under ett decennium ägts av ett enda parti och dess affilierade medier. Är locket av nu?”
Johannes Nesser i Journalisten