Europas dystra framtid

Beskrivning

I Europas dystra framtid försöker den amerikanske statsvetaren John J. Mearsheimer besvara några grundläggande frågor om Ukrainakriget.

• Vad är krigets orsaker?

• Vart är kriget på väg?

• Hur kommer kriget att sluta?

• Vad blir krigets konsekvenser – för Ukraina, Europa och den globala maktbalansen?

»Ukrainakriget har fått katastrofala konsekvenser för Ukraina. Det har förgiftat relationerna mellan Europa och Ryssland för överskådlig framtid. Det har gjort Europa till en farligare plats. Det har vållat ­allvarlig ekonomisk och politisk skada i Europa och svårt ­sargat de transatlantiska relationerna. Detta väcker oundvikligen frågan: Vem är ansvarig för ­detta krig? Denna fråga kommer inte att försvinna inom den närmaste tiden, utan kommer förmodligen att bli mer aktuell när skadorna blir mer uppenbara för fler människor.« John J. Mearsheimer

»Ett chockerande nederlag för Nato«
Av John J. Mearsheimer
Ur Europas dystra framtid

Låt mig nu gå över till konsekvenserna av Ukrainakriget inom Europa och till dess troliga effekter på de transatlantiska relationerna. För det första kan det inte nog betonas att en rysk seger i Ukraina – även om det blir en så ful seger som jag förväntar mig – vore ett chockerande nederlag för Europa. Eller något annorlunda formulerat: det vore ett chockerande nederlag för Nato, som har varit djupt involverat i Ukrainakonflikten sedan den bröt ut i feb­ruari 2014. Faktum är att alliansen har varit engagerad i att besegra Ryssland sedan konflikten utvecklades till ett fullskaligt krig i februari 2022.

Ett nederlag för Nato kommer att leda till anklagelser mellan medlemsstaterna och även inom många av dem. Vem som bär skulden för denna katastrof kommer att bli en mycket viktig fråga för Europas styrande eliter och det kommer säkert att finnas en stark benägenhet att skylla på andra och inte ta ansvar själv. Debatten om ”vem som förlorade Ukraina” kommer att föras i ett Europa som redan är politiskt splittrat, både mellan länder och inom dem. Utöver sådana politiska strider kommer vissa att ifråga­sätta Natos framtid, eftersom alliansen misslyckades med att sätta stopp för Ryssland, det land som de flesta euro­peiska ledare uppfattar som ett dödligt hot. Det verkar nästan säkert att Nato kommer att bli mycket svagare efter att Ukrainakriget har avslutats än det var innan kriget ­bör­jade.

En försvagning av Nato kommer att få negativa återverkningar för EU, eftersom en stabil säkerhetsmiljö är avgörande för att EU ska blomstra, och Nato är nyckeln till stabilitet i Europa. Om vi lämnar hoten mot EU därhän har den stora minskningen av gas- och oljeflödet till Europa sedan kriget började allvarligt skadat Europas stora ekonomier och bromsat tillväxten i hela eurozonen. Det finns goda skäl att tro att den ekonomiska tillväxten i Europa långt ifrån kommer att återhämta sig helt från debaclet i Ukraina.

Ett nederlag för Nato i Ukraina kommer sannolikt ­också att leda till ett transatlantiskt skuldbeläggande, särskilt då Trumpadministrationen har vägrat stödja Kiev lika kraftfullt som Bidenadministrationen och i stället pressat européerna att ta på sig mer av bördan för att hålla Ukraina kvar i striden. När kriget slutligen utmynnar i en rysk seger kan Trump därför anklaga européerna för att inte ha tagit sitt ansvar, medan europeiska ledare kan anklaga Trump för att ha övergett Ukraina i dess yttersta nöd. Trumps relationer med Europa har naturligtvis länge varit konflikt­fyllda, så dessa anklagelser kommer bara att förvärra en redan dålig situation.

Sedan har vi den avgörande frågan om huruvida USA kommer att minska sitt militära fotavtryck i Europa avsevärt eller kanske till och med dra tillbaka alla sina trupper därifrån. Som jag tidigare betonade har den historiska övergången från unipolaritet till multi­polaritet, oberoende av Ukrainakriget, skapat ett starkt incitament för USA att orientera sig mot Östasien, vilket i praktiken innebär att man vänder sig bort från Europa. Detta steg har i sig potentialen att sätta punkt för Nato, det vill säga avsluta den amerikanska pacificeringen i Europa.
Det som har hänt i Ukraina sedan 2022 gör detta utfall mer sannolikt.

Om John J. Mearsheimer

John J. Mearsheimer är professor i statsvetenskap vid University of ­Chicago. Han tog examen vid militärakademin West Point 1970 och tjänstgjorde i fem år som officer i det amerikanska flyg­vapnet. Därefter började han studera statsvetenskap vid Cornell University 1975 och tog sin doktors­examen 1980. Författaren är en inflytelserik företrädare för den så kallade realistiska skolan inom internationella relationer.

Professor Mearsheimer har utgivit följande böcker:

• Conventional Deterrence (1983)
• Liddell Hart and the Weight of History (1988)
• The Tragedy of ­Great Power Politics (2001 och 2014)
• The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy (med ­Stephen M. Walt, 2007), som låg på New York Times bästsäljarlista och har översatts till 24 språk
• Why Leaders Lie: The Truth about Lying in International ­Politics (2011), översatt till 12 språk
• The Great Delusion: Liberal Dreams and International ­Realities (2018), översatt till 5 språk
• How States Think: The Rationality of Foreign Policy (2023)

På svenska utkom 2015 Vems fel är Ukrainakrisen? (med ­Michael McFaul och Stephen Sestanovich, Karneval förlag), som består av fyra ­artiklar ur Foreign Affairs. Professor Mears­heimers föredrag »Why is Ukraine the West’s Fault?«, som grundar sig på hans bidrag i den boken, har haft 30 ­miljo­ner visningar på You­tube och över 20000 kommentarer ­(Chi­cagouniversitetets kanal:
https://youtu.be/JrMiSQAGOS4).

Om sig själv skriver professor Mearsheimer:

»Framför allt är jag en teoretiker inom internationella relationer. Mer ­specifikt är jag realist, vilket innebär att jag tror att stormakterna dominerar det internationella systemet och att de ständigt konkurrerar med varandra om säkerheten, vilket ibland leder till krig. Även om jag har ägnat mitt liv åt forskning har jag också engagerat mig i aktuella politiska debatter. Till exempel var jag en av de mest uttalade motståndarna till Irakkriget 2003 innan det bröt ut, och jag har varit djupt ­involverad i den ­offentliga debatten om konflikterna i Gaza och Ukraina. ­Jag är fast övertygad om att samhällsvetenskapliga teorier är ovärderliga för att utforma och ana­lysera utrikespolitik.«

https://www.mearsheimer.com
https://mearsheimer.substack.com/
https://political-science.uchicago.edu/directory/John-Mearsh…