Djurens förintelse

Beskrivning

Isaac ­Bashevis Singer, den judiske författaren och Nobel­pristagaren i litteratur, skrev att i förhållande till djuren ”är alla människor nazister; för djuren är det ett evigt Treblinka”.

Kan nazisternas våld mot judar jämföras med vårt våld mot djur? Kan förintelseläger som Treblinka liknas vid våra slakterier?

I Djurens förintelse utforskar Pelle Strindlund och Henrik Wig Singers jämförelse. De visar att argumenten som nazisterna använde för sitt storskaliga dödande av judar – vi arier är mer värda än judarna och har därför rätt att döda dem – är identiska med dem vi använder för vårt storskaliga dödande av djur. Stora likheter finns även i hur de två ideologierna organi­serar sitt våld: fabriksmässigt dödande enligt löpande band-principen.

Nazisterna menade att så länge deras dödande skedde “humant” och utan lidande var det oproblematiskt, och de själva kunde rentav betrakta sig som goda. Idag hävdar många detsamma om djurens död, då “human slakt” har blivit ett vedertaget begrepp.

Att människans behandling av djur är dålig anser många, men kanske har vi inte förstått hur dålig? Djurens förintelse är en bok som inte lämnar någon oberörd.

OM FÖRFATTARNA

Pelle Strindlund är fil.mag. i religionsveten­skap och författare. Bland hans tidigare utgivna böcker återfinns Jordens herrar och (med Annika Spalde) Leva etiskt. Henrik Wig är gym­nasielärare i filosofi och svenska samt litteraturpedagog. Tidigare har han varit redaktör för ­tidningen Djurens Rätt.

UR BOKEN

”De är avsedda för oss, de ska vara till nytta för oss, de är en resurs för oss – detta var kärnan i nazismens härskarmentalitet. Det kan vara svårt att förstå hur människor kunde fås att tro på en sådan idé. Men vi tror på något mycket likartat. Skillnaden är rollbesättningen. Härskarna är inte tyskar, utan människor. Slavarna är inte judar, utan djur. Lika självklar som härskarmentaliteten var i Hitlers Tyskland, lika självklar är den hos oss.

Djurförtrycket är inte till alla delar identiskt med den nazism som vi känner till från 30- och 40-talets Tyskland. Men de ideologiska hörnstenarna är desamma. Därför kan vi tala om djurförtrycket som ett uttryck för samma generella nazism som rådde under Adolf Hitler.”