Beskrivning
En dag när Rosa Rödtofs är ute i skogen och plockar svamp blir hon överfallen av en varg och denna saga ser ut att få ett abrupt slut …
Vargens planer om ett skrovmål går dock i stöpet. Istället blir flickan och vargen till synes goda vänner. Åtminstone för en tid …
Rosa Rödtofs (Marlaguette i original) är en fransk barnboksklassiker som nu för första gången utges på svenska. Den publicerades ursprungligen 1952 på det franska förlaget Flammarion i serien Père Castor. Sedan dess har den utgetts i ett tiotal upplagor med olika tecknare. Berättelsen har även animerats och spelats på teatrar i Frankrike och satts upp som musikal. Karnevals utgåva innehåller de nya illustrationer Gerda Muller tog fram 1994.
Gerda Muller (född 1926) är en nederländsk barnboksillustratör och -författare. Sedan debuten 1952 (med Rosa Rödtofs) har hon illustrerat och/eller skrivit över hundra böcker. Tidigare har Karneval publicerat Trollkarlens lärling (2023), Guldlock (2024), Pysslingfolket och ekorrarna (med Anne-Marie Chapouton, 2024), Stadsmusikanterna i Bremen (2025) och Goda vänner (2025).
Marie Colmont (1895–1938) var en fransk barnboksförfattare. Hennes mest kända bok, vid sidan om Rosa Rödtofs, är Michka (med illustrationer av den ryske emigranten Feodor Rojankovskij).
»Jag drömde i hemlighet om att rita i större format«
Ur en artikel av Marine Landrot
Télérama, 22 februari 2023
Vi har alla en bok av Père Castor i ett hörn av minnet, ett hörn av skolan eller ett hörn på vinden. Oavsett om man är 3, 25, 40 eller 70 år. Och till och med 97 år, som Gerda Muller, den berömda seriens främsta illustratör, som idag utbrister ett ”Det är galet!”, med en lätt holländsk brytning, vid tanken på att hon gav ut sin allra första bok 1952.
Boken hette Marlaguette. Historien om en grå varg som i skogen attackerar en liten flicka i kjol och barfota, vilken därefter tar hand om sin angripare med en lika pigg som förbryllande ambivalens, genom att ge honom örtte och smisk. Boken blev populär, ja till och med en succé, från generation till generation.
Länge kunde dock illustratören inte riktigt glädja sig åt denna framgång, på grund av sin efterklokhet. En liten röst ekade ständigt i hennes huvud som viskade i hennes öra: ”Gerda, du måste rita om bilderna till Marlaguette, de är för klumpiga, för trånga … ”
Efter att ha gnagt i henne i åratal fick den fixa idén övertaget. 1994 tog Gerda Muller fram gouacher och pastellkritor för att illustrera en ny version utan att ändra ett enda ord i Marie Colmonts berättelse, ”en magnifik text, den bästa hon skrev”, förvånansvärt tvetydig för sin tid och en källa till tusen tolkningar.
En illustratör som frivilligt omarbetar bilderna i sin bästsäljare är ett sällsynt fall. Vilka var de djupare drivkrafterna bakom denna förvandling?
Än i dag har Gerda Muller inte identifierat dem alla. Den mest uppenbara är att hon behövde utrymme för att uttrycka sig: ”Jag har alltid känt mig extremt begränsad av Père Castors små format. I hemlighet drömde jag om att rita i större format. Och jag förverkligade den drömmen vid 68 års ålder!” Resultatet blev fantastiskt, vilket idag framhävs av en ny utgåva i ett ännu större format. (…)
… en av de största förändringarna som Gerda Muller införde i sin Marlaguette gällde klädseln. I versionen från 1952 springer den lilla flickan omkring lättklädd och barbent, med sin röda minikjol som fladdrar i vargens käftar. Fyra decennier senare bär hon knapplösa byxor och stövlar, ”mycket mer praktiskt för att springa i skogen”, motiverar Gerda. I båda fallen utsätts Marlaguette för övergrepp av ”det stora gråa odjuret, med spetsiga öron och en röd mun”. Ett bevis, som idag är mer erkänt, på att övergrepp mot flickor inte beror på deras klädsel, och att de aldrig är ansvariga för det. I våra moderna ögon handlar det verkligen om ett försök till våldtäkt. Man behöver inte ha läst Bruno Bettelheim för att se att vargens tänder uppenbart klär av barnet, vars efterföljande omvårdnad av det skadade djuret liknar ett Stockholmssyndrom blandat med subtil hämnd. ”Jag insåg inte allt detta när jag illustrerade Marlaguette”, medger Gerda Muller. ”Man talade inte om sexuella övergrepp mot barn, man låtsades som om de inte existerade.” (…)
… det är likheten mellan denna historia och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som alltid har lockat henne. I slutet av denna barnboksklassiker ”inser man att den lille pojken och gässen, precis som Marlaguette och vargen, inte längre kan umgås”. Det är därför Gerda Muller ville avsluta sin nya version med en uppslag av hisnande skönhet: ett storslaget landskap som skiljer djurvärlden från den mänskliga världen. Att ha kunnat placera denna bild, värdig en impressionistisk målning, i en barnbok är en enorm tillfredsställelse för den 97-åriga konstnären. Precis som att ha gjort snöfallen tätare i Les Bons Amis [Goda vänner, Karneval förlag 2025], en annan mytisk bilderbok av Gerda Muller, som hon också ritade om själv i mitten av 90-talet.
