Operation Z

Beskrivning

I Operation Z gör Jacques Baud en inträngande analys av Ukrainakriget­ och dess bakgrund.

• Han sätter in kriget i sitt historiska sammanhang alltifrån Ukrainas ­själv­ständighet 1991 över Majdanhändelserna och inbördeskriget i Donbass 2014 till den dramatiska upptrapp­ningen i ­februari 2022.

• Han belyser de stridande styrkorna på båda sidor och deras politiska ideal och ­militära strategier.

• Han diskuterar Sveriges och Finlands Natoansökan.

• I ett för den svenska upplagan nyskrivet kapitel kommenterar han höstens ukrainska motoffensiver och sabotagen mot Nordstream och Kertjbron.

Den beskrivning av krigets orsaker, förlopp och möjliga slutpunkt som Jacques Baud gör, utifrån i huvudsak västliga och ukrainska källor, skiljer sig på flera punkter ifrån den som hittills varit dominerande i väst.

Väst har hävdat att den ukrainska armén, med vapenstöd från Nato, kan vinna över den ryska.
Baud menar att de idag existerande styrkeförhållandena snarare talar för att Ryssland kommer att uppfylla åtminstone delar av sina krigsmål.

Väst har motsatt sig att Zelenskyj förhandlar med Moskva.
Baud ifrågasätter om denna politik varit klok med tanke på att den hittills för Ukraina inneburit ökade förluster både av soldater och territorier.

Väst har drivit linjen att ekonomiska sanktioner kommer att få Ryssland på fall.
Baud pekar på att Väst­europa ekonomiskt är mer beroende av Ryssland än tvärtom och att kriget förvisso har lett till ekonomisk kris, men inte i Ryssland som det var tänkt, utan i Väst­europa.

»Om du varken känner din fiende eller dig själv, så kommer du att besegras i varje slag«, skrev den kinesiske militärstrategen Sun Tzu. Denna lärdom tycks ­väster­ländska politiska ledare inte ha tagit till sig när det gäller Ukrainakonflikten, menar Jacques Baud. I brist på djupare kunskap om konfliktens rötter, om kombattanterna och om händelseutveck­lingen på marken har de inte förmått att agera rationellt. Därigenom har de, para­doxalt nog, skadat både Ukrainas och ­Väst­europas sak, skriver han.

OM JACQUES BAUD

Jacques Baud, född 1955, är författare och fri­stående konsult i Bryssel inom underrättelse- och säkerhets­området. Han har tidigare bl.a. innehaft följande tjänster:

• Överste i schweiziska armén 1998–2020.
• Säkerhetsrådgivare, ansvarig vid Nato för att bekämpa spridning av handeldvapen 2013–2017, bland annat med uppdrag i Donbass.
• Natorådgivare åt Ukraina i dess uppbyggnad av de väpnade styrkorna.
• Chef för FN:s avdelning för fredsbevarande operationer (UN DPKO), New York, 2009–2011.
• Militär rådgivare till det schweiziska utrikesdepar­te­mentet 2002–2009.
• Medlem i den schweiziska generalstaben 1999–2002.
• Underrättelseofficer i Schweiz armé med ansvar för Warsawapakten 1983–1990.

Jacques Baud har tidigare bl.a. publicerat följande böcker:

• Poutine: Maître du jeu? (Putin: Spelets mästare?) 2022.
• L’Affaire Navalny (Navalnyjaffären) 2021.
• Terrorisme: Mensonges politiques et stratégies fatales de l’Occident (Terrorism: västvärldens politiska lögner och ödesdigra strategier) 2016.
• Encyclopédie du renseignement et des services secrets (Encyklopedi om underrättelsetjänster) 2004.
• La Guerre asymétrique ou la Défaite du vainqueur (Asymmetrisk krigföring eller vinnarens nederlag) 2003.
• Les forces spéciales de l’organisation du Traité de Varsovie (Warszawapaktens specialstyrkor) 2002.

»FÖRLÄNGNINGEN AV KRIGET ÄR TILL MER NACKDEL FÖR UKRAINA ÄN FÖR RYSSLAND«

Av Jacques Baud
Ur Operation Z

På den strategiska nivån måste man komma ihåg att ryssarna förklarat att deras mål är ”demilitarisering” av hotet mot Donbass, och inte erövring av territorier i sig. Genom att tillhandahålla vapen på kontinuerlig basis och hetsa ukrainarna att slåss har väst och våra medier hjälpt ryssarna att fullfölja sitt mål. Logiskt följer att väst därigenom bara förlänger konflikten. Den förlängning av kriget som blir följden är förvisso till nackdel för Ryssland, men också, och mycket mera så, för Ukraina.

Ryssland har tvingats justera sina mål i takt med framgångarna. Om dess mål hade uttryckts i termer av territorium skulle man ha kunnat bestämma ett slut på interventionen, men vapenflödet från väst har gjort det ryska strategiska målet ”demilitarisering” flexibelt. ­Problemet är att medan vapnen kan förnyas på ett eller annat sätt är så inte fallet med mänskliga resurser. Det vill säga att ukrainarna håller på att uttömma sin egen mänskliga potential.

Allt detta visar att västvärldens ledare har satsat mer på att ”ta poäng” mot Ryssland än på att hitta en lösning på konflikten. Genom att göra stora insatser väldigt snabbt kom väst att sakna kapacitet för en upptrappning som kunde lösa konflikten, förutom en direkt militär intervention som de inte var i stånd att genomföra. Dessutom har EU inte vid något tillfälle engagerat sig i någon diplo­matisk process, utan åtog sig redan från de ­första dagarna av konflikten att förse Ukraina med vapen. Det fanns inte någon objektiv anledning att göra det, eftersom den ukrainska armén då var intakt och hade vida mer materiel än den ryska angriparen.

Även bortsett från konfliktens materiella konsekvenser illustrerar den en otrolig brist på strategiskt tänkande och underrättelser hos ledare i väst. Om Frankrike och Tyskland hade förstått utmaningen med att vara garanter för genomförandet av Minskavtalen, om de hade hållit sitt ord och hjälpt Ukraina att uppfylla sina skyldigheter enligt dessa avtal, så skulle vi aldrig ha hamnat där vi är idag.