Läsa innantill och bli en annan

Beskrivning

”Genom att Carl-Göran Ekerwald har ett direkt tilltal, att han alltid befinner sig så att säga i samma ögonhöjd som sin läsare, har han blivit en trogen följeslagare, därmed också en förtrogen och nära röst. Det märkliga – och djupt tillfredsställande – med Ekerwalds många böcker, hans briljanta essäsamlingar och romaner, hans många författarbiografier, är att man ständigt bråkar och grälar och säger emot honom. Läsandet växer och blir till ett tumultartat samtal, ibland rentav ett rejält intellektuellt slagsmål.

Carl-Göran Ekerwald strör sandkorn omkring sig. Vi läsare är som det friska havets musslor. Det är upp till envar att förvandla de vassa kornen till pärlor. Jag tror inte att Carl-Göran Ekerwald skulle tveka att instämma i Michel de Montaignes uttalande: ‘Jag har en själ som är helt och hållet min egen, van att gå sin egen väg.’ Och personligen slår jag mer än gärna följe med denne spränglärde ciceron, en folkhemmets vågade Vergilius.” Crister Enander i Tidningen Kulturen

När Stevenson, han som skrev Skattkammarön, av läkare fick veta att allt hopp var ute, erbjöd man honom samtal med en präst. Stevenson sade: Låna mig hellre Horatius dikter. Han läste och tillfrisknade.

När Samuel Becketts bror Frank låg döende i cancer, högläste Samuel för honom Stevenson.

Och när van Gogh i ett anfall av urinstämma fick blåsan tappad genom en inte alltför fin kateter, stillade han smärtan med Dickens David Copperfield.

Vissa personer pinas av perversa tankar och överväger att lämna det jordiska i tron att de är unika monster. De läser en roman och möter där figurer i samma belägenhet. De drar en lättnadens suck och lever vidare.

I Läsa innantill och bli en annan visar Carl-Göran Ekerwald med många exempel hur skönlitteraturen gör nytta. Fastän få författare vill höra talas om att han eller hon är nyttig men de är det utan att veta om det.

Skönlitteraturen kan påverka humöret, tina upp vår frusna känsla och tankeförmåga. Den kan väcka aptit på livet, fungera som öronväckare (och eventuellt ge en välbehövlig örfil). Den kan underhålla hålla under när vi riskerar att trampa igenom.

Panurge hos Rabelais hade till uppgift att slänga en näve salt i de sovande och snarkande dryckesbrödernas vidöppna gap för att väcka dem och återge dem törstens välsignelse.

Så, menar Carl-Göran Ekerwald, kan och bör också skönlitteraturen fungera.

Carl-Göran Ekerwald är en av våra främsta och mest uppskattade essäister. Han är författare till ett fyrtiotal böcker, i serien Liv och tänkesätt bl. a. Om Nietzsche, Goethe, Shakepeare, Voltaire, Céline och Horatius.