Fetmakoden

Beskrivning

– Därför är insulin, inte kalorier, den avgörande faktorn bakom viktförändring!
– Så gör du för att minska dina insulinnivåer och därmed din vikt!
– Därför är regelbunden fasta den saknade biten i viktminskningspusslet!

Alla bantningsdieter fungerar – en kort tid. Alla bantningsdieter misslyc­kas – i längden.

Det är den dystra slutsatsen som många vetenskapliga koststu­dier kommit fram till. Inledningsvis har dieterna effekt, men efter 6-12 månader händer något oväntat. Även om försökspersonerna fortsätter att hålla sina dieter, så börjar de att lägga på sig kilon igen, för att slutligen återfå den vikt de hade när de startade.

Någonting tycks alltså vara fundamentalt fel med de teorier och metoder vi tillämpar för att gå ner i vikt. Trots intensiv och lång­varig forskning har koden för fetma hittills inte knäckts, i varje fall inte i sin helhet.

I Fetmakoden gör emellertid Jason Fung ett ambitiöst försök att i grunden ­för­stå hur fet­ma fungerar och hur man åstadkommer varaktig viktnedgång. I den hormon­relaterade modell som författaren presenterar framhålls höga insulin­nivåer – inte höga kaloriintag – som den yttersta orsaken till fetma.

Fetmakoden ger många konkreta rekommendationer och tips om kost som står i samklang med denna nya fetmamodell.

Fetmakoden lyfter fram regelbunden fasta som ett avgörande inslag för att bryta ett “viktdödläge” och få våra dieter att äntligen fungera – även på lång sikt.

Vad vi äter är viktigt, men är bara den ena sidan av sa­ken. Lika viktigt är när vi äter.

OM FÖRFATTAREN

Jason Fung är läkare och specialist på be­hand­ling av patienter med njursjukdomar. Han är också grundare av Intensive Dietary Manage­ment-programmet i Toronto, Kanada, som hjälper patienter med typ 2-diabe­tes till per­manent viktnedgång för att hantera sjukdo­men. Jason Fung medverkar i intervjuer och med föredrag på Kostdoktorns hemsida, www.kostdoktorn.se.

UR BOKEN

Den saknade biten i vikt­minsknings­pusslet

För att lyckas gå ner i vikt måste vi bryta insulin­resi­stenscykeln. Det som krävs är återkommande perioder med mycket låga insulinhalter.

Men hur ska vi göra för att temporärt få ner insulinhalterna till dessa låga nivåer?

Vi vet att rätt sorts mat gör att ­insulinet inte stiger till så höga nivåer, men mat får inte insulinet att sjunka. En del ­födoämnen är bättre än andra, men all ­mat ökar insulin­frisättningen. Om all mat ökar insulinhalter­na är det enda alternativet att helt avstå från mat.

Svaret vi söker är med andra ord – fasta.

Regelbunden fasta, som leder till att insulin­halterna sänks med jämna mellanrum, har visat sig leda till avsevärt förbättrad insulinkänslighet. Det­ta fynd är den saknade biten i viktminskningspusslet.

De flesta dieter begränsar intaget av sådana födoämnen som ger ökad insulinfrisättning, men tar inte insu­linresistensen med i beräkningen. Man går ner i vikt i början, men insulinhalterna och kroppens termostatreglerade normalvikt ligger kvar på samma höga nivå.

Genom fastan reduceras kroppens insu­linresistens på ett effektivt sätt.