Beskrivning
Tåg som inte går i tid. Tåg som inte går alls. Nedfallna kontaktledningar. Haverier. Dödsolyckor. Den svenska järnvägen är i kris. Och det beror inte främst på snön.
Tågtrafik kräver samordning och planering. Men svenska politiker bestämde i slutet av 1980-talet att det skulle fungera bättre med marknadsmekanismer.
Arbetskamrater som förr löste problem tillsammans sitter nu på var sin sida i gräl om paragrafer i affärskontrakt. Det blir fler och fler administratörer, färre och färre järnvägare ute på spåren. Fuskjobb ersätter yrkeskunnandet i underhåll av spår och vagnar, och tåg blir stående i timtal ute i spåren för att fungerande beslutsgångar brutits sönder. För personalen i vagnarna gäller det att le och se ut att trivas i ett tilltagande kaos.
Modellen med fri konkurrens på spåren övergavs redan i järnvägens barndom. Nya försök i Storbritannien fick katastrofala följder. Men svenska politiker framhärdar.
Det stora tågrånet är den första stora granskningen av tågkaoset.
RÖSTER UR DET STORA TÅGRÅNET
”Det tog mig 38 minuter en gång att nå vår trafikledning på SJ. De har bara en telefon, och de är gravt underbemannade.” Lokförare på Uppsalapendeln
“Pappershanteringen har ökat tusenfalt och kontorsverksamheten är mer än dubbelt så stor som förr.” Ulf Carlsson, lagbas Infranord
”Det är misär. Här funkar ingenting. Man struntar i regler och lagar och allting.” Reparatör på Stockholms Central
“Hela branschen lider av att ingen kan järnväg längre.” Bertil Hallén, Seko Euromaint
”Säkerheten går före, säger man. Om det inte stör trafiken.” Lars Kilsgård, Elsäkerhetsverket
“Toaletterna var ett jätteproblem när Reginatågen kom. De frös itu. Tågmästarna fick springa och ösa baj och kiss i pappmuggar.” Leif Holmgren, växlare, Göteborg
OM FÖRFATTAREN
Mikael Nyberg är frilansjournalist, författare och redaktör på tidskriften Clarté. Han medverkar regelbundet i Aftonbladet och har tidigare publicerat Kapitalet.se – en analys av utvecklingen inom ekonomi och arbetsliv.
Reviews
Det finns inga recensioner ännu.